lördag 27 februari 2010

Reflektion kring ett kvarglömt julpynt


Hon har hånats, bespottats, eliminerats. Älskats, upphöjts, gudomliggjorts. Hon väcker känslor och provocerar.

Några har utmålat henne som alltför vän och menlös, en dålig förebild för världens kvinnor, som den mest kuvade av dem alla. Den som totalt ger upp sin egen vilja och sitt eget liv. Eller hur hon, madonnan, upphöjts till fläckfrihet och ouppnåelig perfektion, som förpassar oss, världens kvinnor till att kastas fram och tillbaka i en evig dualism mellan henne och den andra Marian, hon från Magdala. Horan.

Andra har sett henne, Jesu mor, som den starka, den som vågade gå sin egen väg. Hon har skildrats i konst, i musik, i litteratur. På smycken, bilder och ikoner som dagligen ger människor mod och tröst.

Imorgon har hon namnsdag, min namne, Maria.

Maria. Fullt ut människa, men trots det en kvinnlig aspekt av Gud. När jag och världen säger nej, nej, nej, vågar hon säga ja, ja, ja!

Ja till livet och den väg som kräver mer ödmjukhet än att gå sin egen väg, som fodrar mer styrka och mod än att gå andras vägar. Livets väg för världens mänsklighet. Genom Maria blir det gudomliga mänskligt, och det mänskliga gudomligt. Mänskligheten, Guds skapelse, creature-kreatur, får själ och blir genom Maria Guds söner och döttrar.

Framför korset möts så Mariorna i sorgen över sonen, vännen, befriaren. Den som stod för hopp och styrka. Den som fört dem samman. Jesu mor och Maria från Magdala. Madonnan och horan. De närmast sörjande. Sörjande och upprättade. Alla bär vi dem båda inom oss. Nedanför korset möts de och blir ett. Ett genom Kristus.

fredag 26 februari 2010

Idag:

Vaknar.
Nyp i armen, jo jag är lägenhetsinnehavare!
Jubel!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Frukost med Kristina.
Mysigt. Goda, intressanta samtal.
Lunchkaffe med Lina, Sara och bebisarna Max (som jag döpte i lördags) och Love i Skrapan.
Paus. Andas. Ställtid.
Begravning.
Mycket fint. En älskad mamma.
Vadar i snöslask längs Götgatan till Slussen i icke-vattentäta stövlar.
Minnesstund.
God mat och trevligt, tänk att få del av människors minnen och berättelser sådär.
Hem. Av med genomblöta stövlar.
Påminner mig igen om att jag är lägenhets innehavare!
Jubla!!!!!!!!!!!!!!!!
Inte Hemnet mer, bara inredningssidor nu!!!
Trött. Sova snart.
Drömmer snart om nya lägenheten med sjöglimt.

Så går en dag ifrån mitt liv och kommer aldrig mer...

Hmm..det känns som jag sett mitt liv i punktform den här veckan. Men jag har någonstans att bo, även efter 1 Juni. Och jag blir kvar på Söder. Och jag är glad!

På söndag åker vi till Idre med 67 ungdomar!!! Vi hoppas på mycket sol, mycket snö lite minusgrader, ingen is på vägen och inga benbrott.

Be gärna en bön för oss!

söndag 21 februari 2010

Snö

Sverige är i allra högsta grad insnöat just nu! Men, o så vackert! Tog bussen i morse från Hornstull och genom ett vintervackert Södermalm i snöskrud till jobbet. Katarina kyrka är vackrare än någonsin. Jag älskar att komma in genom porten, upp mot kyrkan. Nu är det extra fint med all snö som får kyrkan att se ut än mer som en smaskig gräddbakelse. Hur mycket jag än fortsätter att avsky kyla, så är det fantastiskt vackert med denna pudersnö som får hela stan att gnistra!



Katarina kyrka i snöskrud, men nu är det ännu mer snö där!

Vackert var det också ute på Värmdö och Ingarö där jag tillbringade eftermiddagen. Nu stannar jag i Hornstull. Nöjd och glad över att vare sig behöva SJ eller SL något nämnvärt tycker jag ändå det är imponerande att tidningen kommer halv fem på morgonen, trots all snö och att gården och gatorna är skottade när jag kommer ut från porten på morgonen!

lördag 20 februari 2010

Tjuvlyssnat

Den här gången är det inte jag som tjuvlyssnat, men på Buss 350 mot Borås utspelades följande:

Två tjejer ~14 sitter och pratar högt och det framgår att de båda håller på att konfirmeras.
Tjej 1: Alltså visst var Jesus svensk?
Tjej 2: Är du dum eller? Det är väl klart att han inte var.
Tjej 1: Men Bibeln är ju på svenska.
Tjej 2 (ironiskt): Jo, men visst det finns en liten by utanför Uppsala som heter Betlehem och där växte Jesus Svensson upp!

Tja...hur ska man kunna hålla ordning på allt...

onsdag 17 februari 2010

Ashes to ashes

Askonsdag, då har många människor ett kors av aska tecknat i pannan. För att påminna sig om sin mänsklighet och sin dödlighet.

Roligare kan man ju ha, än att gå och tänka på sin egen dödlighet, eller?

Det är lätt att tänka sig fastan som dyster och livsförnekande. Jag tycker fastan i allra högsta grad är livsbejakelsen själv!

Det kan ju vara lätt att tro att det borde vara roligare att vara gud än människa, men konstigt nog är det när jag glömmer min mänsklighet som jag glömmer att leva! När jag verkar tro mig vara nån slags gud och att allt därför måste gå min väg, eller att tänker jag och andra måste vara felfria, när jag får för mig att jag är en robot och jobbar och jobbar och jobbar, eller när jag glömmer att jag är dödlig och därför ibland glömmer mina vänner och familj för att jag kan ju alltid bry mig om dem "sen". Ja, då hamnar åtminstone jag i livsförnekelse.

Tack och lov är jag människa och varken gud eller robot. Det är mycket roligare att vara människa med tankar, drömmar, känslor, till och med mina knäppheter, fel och brister lyckas jag gilla lite i alla fall när jag tänker så.

Jesus fastade inte, han festade. Han visste att han var både människa och dödlig. Eftersom jag själv nu tycks glömma detta då och då, behöver jag stanna upp för att påminna mig. Just för att jag, precis som Jesus, ska kunna ta tillvara på livet här och nu och glädjas och njuta av det tillsammans med mina drömmar, mina knäppheter och framför allt med mina nära och kära.

Så just nu har jag ett tänkt kors i min panna och påminner mig om att FASTA och FESTA hör väldigt mycket ihop!

måndag 15 februari 2010

Godhet och vishet

"Godhet är viktigare än vishet" läste jag på en blogg nyss. Det lät fint. Men jag vill ändå utveckla tankarna lite...

Jag tror på många sätt att vishet är detsamma som godhet. Att det inte går att koppla isär dessa. Att besitta kunskap däremot, innebär nödvändigtvis inte detsamma som att vara vis.

Det vore så skönt om livet bara kunde handla om att vara snäll och god. Om det vore så enkelt. Ibland är det lätt att tro att vi är goda, men tyvärr är den där godheten lite bedräglig utan kunskap och vishet. Och i vår iver att göra gott, kan det faktiskt ibland bli fel. Riktigt fel...ja, till och med dunder-kamelfel!

"Det värsta är inte de onda människornas ondska, utan de goda människornas likgiltighet" sade en av mina inspirationskällor, Martin Luther King. Att våga stå rakryggad och stå upp för godheten kräver både vishet och mod.

Martin Luther King gick ganska hårt åt de "goda" under sin tid. De som var goda människor, som ville alla väl, men som i sin okunskap inte såg eller vågade se det förtryck som pågick.

"There is a dire need today for liberaism which is truly liberal. What we are witnessing today in so many nothern communities is a sort of quasi liberalism which is based on the principle of looking sympathetically at all sides."


Jag tror att det enbart är genom kunskap vi kan undvika begå samma misstag igen och igen. Jag minns när jag besökte Medborgarrättsrörelsens muséeum i Memphis, Tennessee, det var då en utställning om förintelsen under andra världskriget i samma lokaler. USA´s historia kopplades plötsligt samman med min egen Europeiska historia.

Vi säger ständigt att "det aldrig får ske igen", när det gäller förintelsen, liksom andra folkmord och oförrätter gentemot mänskligheten. Men jag säger, med enbart godhet och utan vishet och kunskap kommer det att ske igen, och igen, och igen...

Däremot var det ju just genom kärleken, att faktiskt älska också sina fiender, i högsta grad sina fiender, som Medborgarrättsrörelsens kamp kunde nå dit den gjorde. Men att älska i denna bemärkelse handlar inte enbart om att vara god. Det handlar om så mycket mer, det handlar om en djupgående respekt och vördnad för det mänskliga. Där älska till och med kan vara tufft. Riktigt tufft, ja till och med handla om liv och död!

Och även om det inte alla gånger handlar om nivån av folkmord, så lider enskilda människor ständigt. Visheten och godheten, Guds kärlek och godhet, står upp även för den människan som du och jag har svårast att ha sympati för, ja som kanske till och med väcker avsky inom oss (ok, tänk nu exempelvis hög bankman som fifflat med det ena och det andra, polischefen som sitter i klistret i sex-skandalen, pedofiler ja och så många andra som vi älskar att avsky).

Få hemskheter har begåtts därför att människor verkligen velat vara onda. Mycket har skett i historien, i världen därför att människor handlat i blind och god tro. Goda människors tysthet och likgiltighet, som vi har så lätt att fördöma så här i efterhand men som skulle kunna vara du och jag om vi levt där och då. Så, om godheten inte bara ska handla om mig och min egen lycka, tror jag vi måste tro på både vishet och kunskap.

Sådär ja. En liten svartsynt moralisk kaka såhär till kvällskaffet på måndagskvällen! Varsågod.

lördag 13 februari 2010

Drömmare

Jag är en drömmare, det är bara att erkänna. Jag ägnar mig gärna åt lite drömmande AKA sund verklighetsflykt ett tag. Särskilt när tillvaron känns lite motig, vilket den gör i mitten av februari och när allt för mycket i framtiden svävar i ovisshet...urk. För att återanknyta till förra inlägget tror jag att den oslagbara kombinationen heter: Gilla läget+ Drömmar= Bra!

Det känns som vi ibland har lite kluven inställning till just drömmande. "Det är hårda tider för oss drömmare", hör man ibland. Det är det kanske. Ibland blir vi beskyllda för att vara verklighetsfrånvända eskapister, lata, självcentrerade, lite "upp i det blå"...

Men idag är det också populärt att tala om drömmar. I dagens samhälle där vi alla förväntas förverkliga oss själva och våra drömmar, upphöjs lätt drömmaren till skyarna.

En del säger att dagdrömmande gör oss passiva, och manar till handlande istället. Och ibland har man menat att det var detta Karl Marx menade när han skrev att Religionen är som ett opium för folket. Å andra sidan, ett effektivt sätt att göra människor deprimerade och kuvade är att ta just deras drömmar ifrån dem.

Människor med starka drömmar kan åstadkomma underverk, men kan lika gärna förvandlas till vilddjur som är beredda att bokstavligt talat gå över lik för att förverkliga sina drömmar.

Ja, visst kan vi drömmare ibland bli lite verklighetsflyende och självcentrerade. Men jag tror inte vi ska sluta drömma. Däremot tror jag på att försöka drömma i vidvinkel, det vill säga att försöka se att andra människor är del av och påverkas av min dröm.

Sedan är kanske inte de största drömmarna de som åstadkommit flest storverk i världen, utan de som drömt och verkat i det lilla. Ändå kanske vi behöver inspireras av de stora ibland:

Några kända inspirerande drömmare som jag kommer på just nu innan jag springer iväg och kollar på melodifestivalen (varför alltid så få kvinnor????? Fast de har ofta stått bakom och verkat just i det tysta och i det lilla):

Johannes, som skrev Uppenbarelseboken: "Och jag såg en ny himmel och en ny jord"...
Martin Luther King: Kanske en av de mest berömda drömmarna.
Barack Obama: Som berättar om "Dreams from my father"
Maria, Jesu mor: Som följde sin dröm (eller vision) om att säga ja till att föda världens räddning.

Drömmare som glömde vidvinkelperspektivet och därför gjorde andras liv till en mardröm:
Che Guevara


torsdag 11 februari 2010

Gilla gilla läget

Gilla läget!

Det är ett fantastiskt bra uttryck! Jag beundrar människor som gör sånt. Tar livet som det är och accepterar att saker och ting inte är som man vill ha dem. Som gillar läget!

Ibland gör jag det. Ibland gör jag det inte, utan är urusel på att gilla läget. Jag vill ofta gärna fixa, dona och ordna. Kan sällan låta bli att ha en åsikt eller två. Skriva, tycka, göra...Men jag önskar mig faktiskt mer och mer att lära mig att gilla att gilla läget.

Ibland är det förstås bra att vara en sån som inte gillar läget. Vad vore väl min blogg om jag bara skulle gå runt och gilla läget? Och det vete tusan om jag hade varit präst över huvudtaget. En del tänker säkert att världen skulle varit en hemskare värld om vi inte hade haft människor som just vägrat "gilla läget". Tänk på alla som kämpat för människor i alla tider.

Ändå tror jag att världen behöver minst lika många människor som gillar läget, eller att vi människor kan gilla mycket att gilla läget. Att det ligger något av en slags livssanning i åtminstone en slags typ av "gilla läget", jo jag tycker till och med att det är nåt slags djupt kristet över det (det är det förstås i att inte gilla läget också, men det är inte vad det här inlägget handlar om). Men jag tror faktiskt man kan hitta nån finurlig kombination av "gilla läget" och "inte gilla det". Jag tror att det kan ha nåt att göra med tillit, kärlek och ödmjukhet och att man kan läsa om det i bibeln...

Jag blundar och tänker på mig själv gillandes läget...av nån anledning ser jag mig själv sittandes i skuggan av ett..citronträd...hmm..medelhavsklimat...en stilla bris...o ett glas vin på bordet..nyrensade oliver...rutig duk....Ah, oj nej, jag dagdrömmer visst. Sverige-vinter. Ok, det är HÄR och NU jag ska gilla läget alltså??

Jaja, tills dess försöker jag gilla läget att jag ibland har svårt att gilla att gilla läget.

lördag 6 februari 2010

Göra Goda Gärningar

Hur blir jag en God människa? Jag tror många av oss vill vara just det, Goda människor.
"Goda gärningar gör ingen kristen, men en kristen gör goda gärningar"
Ungefär sådär sammanfattade sig Luther för drygt femhundra år sedan.
"Goda gärningar gör ingen God människa, men en God människa gör goda gärningar"
skulle vi kanske kunna säga för att få lite mer universell prägel på det hela idag.

Jag tycker det är så väldigt bra! Goda gärningar är bra, de behövs i vår värld! Goda människor behövs i vår värld! Men gör det oss till goda människor för att vi gör alla dessa goda gärningar? Gör det oss till mindre goda för att vi låter bli?

Köp KRAV-märkt
Köp rättvisemärkt
Sopsortera
Kör klimatsmart
Skaffa ett fadderbarn
Gå med i Amnesty
Skänk pengar till en hjälporganisation
Ordna en välgörenhetsgala
Säg att du är feminist
Säg att du är kristen
Säg att du är muslim
Säg att du är ateist, miljöpartist, kommunist, moderat...

Listan för vad var och en av oss anser behövas för att kvala in som GOD MÄNNISKA kan göras lång, och den kan variera.

Men vi kvalar inte in. Sorry. Inget av detta gör oss till GODA MÄNNISKOR. Vi är människor. Punkt. Människor, skapade och utvalda av Gud och vi behöver inte göra något för att vara GODA NOG.

Men ska vi då nöja oss med det och strunta i att försöka vara Goda människor?

Nej, försöka är bra! Försöka med kärlekens ögon! Inte för att det gör oss godare, men för att kärleken är grunden till godhet, och för att vi är del av en och samma mänsklighet! När vi ser på denna mänsklighet (där vi alla är mer och mindre goda) med kärlekens ögon, tror jag däremot vi kan se att det på sätt och vis inte längre är ett jag och ett du, då är vi ett VI, då är VI del av ett och samma sammanhang. Eller samma kropp. Kristi kropp.

GODA MÄNNISKOR, Vi hör samman! Världen behöver oss och vi behöver varandra!

Veckans V...

Veckans va??:Studenter förbjuds blogga om religion och politik. Internet och bloggande kan innebära både problem och möjligheter på arbetsplatser t ex, och det kan vara svårt att veta var gränsen går. (Gissa vem som började dubbelkolla sina bilder på Facebook när hon i veckan blev Facebook-vän med sin kyrkoherde...) Lunds universitet verkar se problemen. Men ärligt talat, osar det inte lite öststatskommunism här?

Veckans varsågod! :Påven ser däremot möjligheterna. Jag tar mig den stora friheten och tolkar in "..och kvinnor" i hans uppmaning till världens kyrkor att se möjligheterna med internet.

Veckans Villa Villerkulla: Nya EU-ministern Birgitta Ohlsson vill vara stark och snäll. Som Pippi Långstrump. En kombination jag också tror på!

Veckans Vidrigaste: Ett av de mest brutala hedersmorden som uppdagades i veckan. Jag gråter inombords när jag läser om det.

Veckans Värt att fundera över: Långa väntetider på begravning. Teologen tolkar och kopplar till vår kulturs förakt för kroppen och rädsla för det dödliga. Som i slutändan blir en rädsla för att leva.

Veckan Väldigt, väldigt kort. Då var det dags att ta itu med vad jag egentligen skulle göra vid datorn. Skriva klart predikan...

onsdag 3 februari 2010

Tillit och mod


Att tro är att ha tillit. Men den där tilliten kan vara så svår ibland. Så väldigt svår. Kanske är det svårast när jag bäst behöver den?

Att leva handlar om att ha mod och det är ta mig sjutton riktigt svårt att vara modig ibland. Och kanske är det just som svårast när jag skulle behöva det som mest.

Men det går. Så här i efterhand kan jag se att jag burits genom mitt liv, både av tillit och av mod.

Men kanske är det i min litenhet, när jag inser min brist på både tillit och mod, som jag ändå vuxit som mest i båda. Då jag ändå vågat leva och tro, fast att jag egentligen inte vågat. Och det är kanske en tillit och ett mod i sig...

De tankarna ger mig också hopp när det känns som att både modet och tilliten går på sparlåga.

Och, brist på mod är inte det samma som feghet!

Gode Gud, ge mig tillit och mod. För jag behöver det, nu som alltid.

måndag 1 februari 2010

Med tankar och sinnen

Lösa tankar från dagens föreläsning i Queerteologi:

Inte för att vi på mänsklig väg kan, kommer eller ska skapa paradiset på jorden. Men därför att den profetiska rösten fortfarande ljuder. Rösten som ännu värnar om främlingen, den faderlöse och änkan.

Den profetiska rösten och det seende ögat. Ögat som ser när vi människor är blinda. Som ser bortom, som ser igenom, som skådar djupet. Som ser att saker inte alltid är vad de tycks vara, som vågar se igenom normer, vanor, mönster och beteenden. Cementerade eller populistiska. Som "queerar" tillvaron med dess mönster.

Guds seende öga, som ser var och en av oss som både syndare och rättfärdig, som både möjlig förövare och möjligt offer, som både förtryckare och förtryckt. Gud som ser, som älskar, som talar och som förlåter och upprättar oavsett vilket.

Med öppna öron för Guds röst och i ödmjukhet inför Guds öga kan vi därmed leva ett mänskligt liv här på jorden. Men med en försmak av, och med blicken fäst mot paradiset.