Jag funderar på rädslor.
Så mycket rädslor som tillåts styra i den här världen. Egentligen borde det vara varje människas första och största livsuppgift att eliminera sina rädslor. Rädslorna ställer till det så vansinnigt mycket och det är genom dessa vi skadar varandra. Jo, visst rädslorna är också ett fenomenalt skydd, till för att skydda oss, till för att signalera fara när saker inte är som de brukar, när saker hotar att förgöra oss.
Bara det att väldigt sällan är något så farligt att vi kommer tillintetgöras, väldigt ofta är våra rädslor så irrationella. Det vi räds är ofta andras rädslor, som vi ju inte alls behöver ta på oss!
Ibland samlas många människors rädslor på en och samma plats. Då kan luften nästan vara tjock av dessa rädslor som trissar upp varandra och tar sig uttryck i elakhet, arrogans och självhävdelsebehov. Ack denna mänsklighet.
Att vara modig innebär inte att man aldrig är rädd. Att var modig innebär att man vågar vara rädd, men att man också vågar pröva saker i ett nytt ljus. Att tro att tillit och kärlek kan få mer utrymme att styra i ens liv än rädslan.
"Var inte rädda" säger bibeln hundratals gånger.
Jag vill tro på det.
tisdag 10 januari 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)