fredag 19 mars 2010

Grattis Svenska Kyrkan!

Så, då var jag hemkommen från återträffen med PIUS kurs 57 + Johannelund då. Så roligt det var att träffa alla gamla kurskompisar och lärare, numera kollegor där på Stjärnholm!

Oavsett vad vi sysslar med tror jag vi Ibland behöver ta oss ur vår lilla bubbla och sätta oss i ett nytt sammanhang för att få perspektiv och inspiration. Denna vecka har varit en sådant tillfälle. Förutom att vi har ätit och skrattat i enorma mängder har vi sjungit och bett och pratat och lärt om ledarskap.

Jag känner mig inspirerad, hoppfull och stolt eftersom jag vet att vi är så många med så mycket god vilja som vill tro på den här gamla kyrkan i framtiden. Jag är stolt över att ha så många kloka, goda, fina, varma kollegor runt om i landet. Som dessutom är fantastiskt bra på att sjunga, både fromt och mindre fromt...

Ibland talas det om att ledarskapet är dåligt inom många av Svenska Kyrkans församlingar. Så kan det nog vara på sina ställen, och har varit i stor utsträckning. Men jag kan ärligt i denna stund säga att av mina ca 50 kollegor jag träffat i veckan, som jag vid det här laget känner rätt bra de flesta av dem, skulle jag gladeligen kunna tänka mig att ha nästan vem som av dem som kyrkoherde inom en tioårsperiod. Eller om jag skulle råka vara kyrkoherde skulle jag vara glad och trygg över att ha dem alla i mitt arbetslag. Att leda och ledas. Det hänger ihop på många sätt det där.

Grattis Svenska kyrkan som har fått oss som präster. Det blir bra det här!

2 kommentarer:

Åke Bonnier sa...

Hej Jenny,
Välkommen tillbaka från Din återsamling! Skönt att höra (läsa) glada tillrop om Svenska kyrkans nyvigda präster. Jag har ju bara träffat Er som vigts för Sveriges bästa stift ( d v s Stockholm) men med tanke på Er kan jag bara instämma. Fortsätt att hålla trons och frimodighetens fana högt! Åke

Söderstories sa...

Hej Åke!

Ja, det finns all anledning att tro och hoppas på kyrkan i framtiden! Bra präster gör inte hela kyrkan, men de bidrar sannerligen med en stor och viktig del! Och till er som varit med lite längre, som är med och leder kyrkan idag, skulle jag vilja säga: Fortsätt att tro på oss, uppmuntra oss och ge oss utrymme och möjligheter, så är jag också säker på att vi kommer att våga hålla fanan högt!

Allt gott,
Jenny