tisdag 9 november 2010

Ok, hur. Men varför?

Idag satt jag i ett intressant samtal kring att vara kyrka.

Någon formulerade det faktum att vi som kyrka lämnat våra glansdagar bakom oss, och står inför sjunkande medlemsantal och sämre ekonomi.

Någon tyckte därmed att vi måste satsa på konfirmander.

Någon tyckte det var viktigt med dopuppföljningen.

Allt det här är viktigt så klart. Men väldigt, väldigt ofta fokuseras det väldigt, väldigt mycket på HUR.

HUR ska vi vara kyrka i framtiden,
HUR ska vi få människor att komma till kyrkan
HUR ska vi få fler att döpa sina barn,
HUR ska vi få ekonomin att gå ihop,
HUR ska vi nå ut..osv.

Frågor som naturligtvis är högst relevanta. Men alldeles, alldeles för ofta saknar jag också ett VARFÖR.

VARFÖR ska vi satsa på konfirmander?
VARFÖR ska människor komma till kyrkan?
VARFÖR ska vi döpa?
Ja, kanske ska jag till och med dra till med själva frågan: VARFÖR SKA VI VARA KYRKA ÖVERHUVUDTAGET?

Kanske tänker vi ofta att vi har ett självklart svar på VARFÖR-frågan. Men jag är inte alltid helt säker på att vi har det och hur som helst tror jag ändå det är viktigt att ständigt lyfta den (och det kanske görs? Åtminstone hann vi göra det lite idag..).

VARFÖR ska vi vara kyrka? Är Svenska Kyrkans överlevnad ett självändamål i sig? Eller är det Kyrkan som är målet, eller är det rent av Guds Rike som är målet?

Målet, som jag ser det, är Gudsriket, kyrkan förkroppsligar och synliggör detta och ska visa på dess riktning på jorden. Det vill säga, genom förkunnelse och handling ska den visa på och förmedla nåd och evangelium.

Mycket mer anledning än detta finns det inte att vara kyrka.


Och HÄR blir frågan om HUR naturligtvis relevant! Medmänsklighet är ett vinnande koncept som räcker väldigt långt, men börjar vi nysta i det så krävs det mer fördjupning än så.

Jag inspireras just nu mycket av Dietrich Bonhoeffer. Innifrån sitt fängelse förmedlar han många spännande tankar och jag skulle kunna citera hundratals av dem.

Bland annat talar han om en kristen tro som tar jordelivet på yttersta allvar och inte faller för frestelsen att fly till kristendomens fredade sfär. Idag flyr vi knappast till kyrkorna. Åtminstone inte i vårt land, i vår kyrka. Kanske handlar det därför för oss mer om att undvika falla för frestelsen att fly till individualismens fredade sfär. Därför tror jag att vi är i större behov än någonsin av just Kyrkan! Men är det nödvändigtvis Svenska Kyrkan?

Vår uppgift är att förkunna nåd och evangelium. Jag är övertygad om att vi behöver varandra, ja kanske nån form av organisation för det (också för att stöttas själva i vår tro!). Kyrkan t ex är en fantastiskt bra idé som jag tror på. Jag är inte fullt lika övertygad om att Svenska Kyrkan är de enda som har mandat på det. Därför kan det vara idé att se sig om i den övriga Kristna Kroppen och se att vi är flera delar som har samma mål!

Sedan är jag ju, personligen övertygad om att Svenska Kyrkans framtid är ljus för att jag tror den faktiskt är och kommer att vara en viktig bärare av nåd och evangelium till människor!

5 kommentarer:

Maria sa...

Vet du? Idag fick jag mitt ja från biskopen. Äntligen. =)

Söderstories sa...

Åh, STORT GRATTIS till dig (och kyrkan!)!! Så spännande! Lycka till och all välsignelse!

Jenny

P-A Jonsson sa...

Jag tror att vi som är kyrkan (inte organisationen eller byggnaden) kan vara svaret på VARFÖR.
Vi kan med vår tro som hjälp göra en skillnad - bidra till att göra det här till en bättre värld. I vardagen.

Vi kan visa att "Guds rike är nära" verkligen stämmer, genom att bidra till att öka det goda. Ett leende på bussen, en uppmuntran till en uppgiven tonåring, en tröstande hand till en gammal släkting. Men också att stå upp mot orättvisor och förtryck i större sammanhang.
I alla de goda ögonblicken ser vi en glimt av Guds rike.
Det är mitt svar på VARFÖR.

Någonstans blir psalmen "Blott i det öppna" väldigt viktig.

carolina sa...

Jenny, intressant och modigt inlägg. Jag har inga bra svar på varken Hur eller Varför - men tror det är bra att frågorna ställs.

Söderstories sa...

Mm..återspegla Gudsriket här och nu. Det är bra. Och också ganska svårt. Särskilt när det blir obekvämt för mig själv. Det är snarare lätt- och ibland krävs det ganska lite- för att vi ska kasta domar över oss själva och andra och då är nåden väldigt bra att känna till...Och resultatet blir att öppenhet är enda vägen och stå upp mot förtryck mm! Men frågan om varför behövs ställas tror jag bestämt. Annars blir det bara gärningslära och godtycklighet av hela alltet.