Jag läste en artikel ur tidningen Dagen. Det var en frikyrkopastor som ställde sig kritisk till utvecklingen inom frikyrkorna, att det blivit mer och mer slentrian och mindre och mindre helighet. Jag kan inte uttala mig angående frikyrkorna i allmänhet, men kanske är det en tendens i stort, tänker jag.
Inom Svenska kyrkan har den senaste tiden präster (och andra också för den delen) ägnat sig åt att såga varandra längs fotknölarna därför att man har haft olika åsikter i frågan om försoning, omskärelse för våra judiska trossyskon, med mera. Att vi inom kyrkan drar åt olika håll är knappast någon nyhet. Så har det varit ända från kyrkans början. Det är inget farligt, det är precis som det ska! Kristi kropp med många olika delar. Vissa delar som man kanske inte riktigt förstår vad de ska vara bra till. Men de är ju där och på något vis tillhör de ju ändå kroppen. Men nytt är att hatet och frustrationen tydligare visar sig och eldas på i forum på nätet...
Det finns en fara när heligheten försvinner. Helighet handlar kanske inte i första hand om Guds helighet som människors helighet. Men, när dimensionen av helighet och vördnad för det gudomliga försvinner, försvinner vördnaden också för det mänskliga. Då blir åsikterna det som definierar oss istället för tillhörigheten i Kristus, det oändliga värdet i att vara människa. Då blir olikheter hotfulla. Då upplevs försoningen meningslös och då ägnar vi oss åt att definiera ut varandra och ta avstånd från varandra. Då ser vi ingen betydelse i att samexistera också med dem som avviker totalt från min bild av sanningen. Då avhumaniserar vi den andre, objektifierar dem som inte gynnar mig, mina åsikter och min existens. Men vi får en kyrka och en värld som måhända verkar tolerant för dem vars åsikter och varande anses korrekt, men det blir en intolerans utan dess like för dem som avviker från normen och formen. En sådan kyrka, ett sådant samhälle skräms jag av och vill inte verka för.
För normer och vad som anses vara korrekta former av existerande varierar så snabbt, så snabbt. Det som är inne idag är ute imorgon...
Därför tror jag att kyrkan har en viktig roll i vårt samhälle idag. Att verka för försoning i en oförsonlig värld, för människovärdet där objektifiering och avhumanisering råder. Oavsett vilka åsikter dessa människor är bärare av.
MEN, helighet för helighetens skull är heller aldrig bra. Liksom politisk korrekthet för korrekthetens skull inte är det. Ibland finns en slags pålagd fromhet, helighet såväl som korrekthet som inte gynnar någon annan än min egen självgodhet. Det är ett annat dike som inte är något vidare.
fredag 3 februari 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar