måndag 18 oktober 2010

Sant eller falskt?

Det finns sann och falsk generositet, på samma sätt som det finns sann och falsk stolthet.

Den falska stoltheten är beroende av andras lägre ställning för att finnas, medan den sanna stoltheten finns i sig själv och får med sig andra till att växa.

Den falska generositeten är också den beroende av mottagarens ställning, status och kvalitéer. Och att jag som ger får ut och upphöjs något av givandet. Den sanna generositeten är oberoende av mottagarens ställning, status och kvalitéer. Jag som ger förväntar mig inget tillbaka, kanske inte ens ett tack.

En sann generositet får däremot ofta ett spontant tack tillbaka. En falsk generositet för antingen ett avvisande eller ett beroende med sig.

Som kyrka och som kristna ska vi leva i sann generositet. Vilket naturligtvis inte är det samma som att vi alltid gör det... Oj, nu tyckte nån kanske att det blev kravfyllt?

Kanske finns det en sann och en falsk kravlöshet också, tänker jag?

Ibland tror jag att vi har fastnat lite i vad kravlöshet innebär. Att allt tal om kravlöshet, all rädsla för krav, blir det största kravet i sig. Vi får ibland för oss att det är Lutherskt, men jag är ganska övertygad om att Luther är oskyldig i det hela och att det helt enkelt är falsk kravlöshet det handlar om.

För den som inte vet att han eller hon har möjlighet att ge, känner inte heller till möjligheten att få. Den som inte vet att han eller hon har möjlighet att få, håller hårt om sitt eget och vill inte heller ge. Så där kan det vara på sina håll ibland...

Sen finns det sann och falsk öppenhet också.

Kanske finns det en sann och en falsk frihet också?

"Sanningen ska göra er fria..."

Och falskhet är inte bara fult, fegt och obehagligt, det leder till översitteri och människoförminskande också.

Så,

"Var sann".

Inga kommentarer: