När ögon öppnas och liv vänder åter, leder vägen ut ur tomheten och intigheten. Denna väg som sammanfaller med Den Uppståndnes väg från korset, ut ur graven. Där och då föds den djupaste tacksamheten då bröd bryts och vin återigen delas. Denna tacksamhet som är i samklang med livet och mänskligheten, som erfar att allt detta levande är av nåd.
Detta är vägen som inte längre kan vandras i ensamhet, utan som är gemenskapen, därför att seendet genom Den Uppståndnes ögon skapar medvandrare också i främlingsskapet.
Du vandrar inte vägen därför att Du funnit den eller förtjänat den, tvärt om var Du också en av dem som svek och förråde. Nej, Du vandrar den därför att Han har funnit dig, återfunnit dig, och låtit dina ögon öppnas. Ditt uppdrag är från och med nu att låta Den Uppståndne träda fram i varje situation av främlingsskap, att se med den blick du har blivit sedd.
Att bland de levande, fullt ut leva det liv du har fått, av nåd.
måndag 9 april 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar