Young Clergy Women Project

Så är jag tillbaka "hemma" i New York igen efter en tur till Atlanta, där jag har mött upp med Young Clergy Women Project. En i högsta grad exkluderande grupp (icke prästvigda/ordinerade människor, män och alla över 40 får inte vara med), som är unga prästvigda kvinnor, varav 40 av oss möttes några dagar i Amerikanska södern, i Atlanta. Mestadels amerikaner, tre svenskar och en britt. Exkluderande eller eller ej, så tror jag vi behöver få vara det ibland för att känna oss hemma.

Konferens med bara kvinnor. Mycket kreativitet. Förra veckan, Karl Barth-konferens i Princeton. Mestadels (men inte enbart) män. Mycket intellekt. Jag brukar inte vara intresserad av att mäta skillnaderna mellan män och kvinnor, utan tänker lite Paulinskt, man eller kvinna, ung eller gammal, svart eller vit, fattig eller rik...No matter what, we´re in this togheter!

MEN ändå, min iaktagelse säger att det blir skillnad när män och när kvinnor möts. Ingen värdering.

Generellt kan man urskilja att ofta när kvinnor möts är mer kreativitet, mer delande av erfarenheter styrande, medan när män dominerar är det mer "mätbarafakta-baserat". Kanske kan vi säga erfarenhetsbaserat versus dogmatiskt. Inte för att det här innebär att män inte kan vara kreativa, eller att kvinnor kan vara intellektuella (eller dogmatiska för den delen). Så klart!!

Jag har fått den bästa av båda världar i två bra konferenser (kryddat med lite underbara lärdomar i gatans teologi från New York). Jag vill ha båda världar. Jag behöver båda världar. Jag gillar teologi, jag brinner för den och tycker att det är sååå viktigt med djup teologisk kunskap. MEN om teologin BARA blir ord utan anknytning till det verkliga livet blir det ju såååå tråkigt. Och då blir dogmerna bara hårda ord att slå i huvudet på folk.

Kyrka utan teologi är farligt, kyrka utan verklighetsförankring likaså. Och dessutom tråkigt. Nej, låt oss läsa Johannesprologen om och om igen och låta ordet bli kött. Inkarnationen. Bra!

Så, vad har jag fått med mig då? Dogmer, kristocentrisk teologi. Försoningen och omvändelsen som tveklöst skett en gång för alla på Golgata. Så viktigt. Det teologiska språket som sätter ord och systematiserar den erfarenhet kristna haft genom historien, baserat på erfarenheten som det judiska folket haft med sig innan dess. Erfarenheten ja, men det handlar alltså inte bara om vad jag känner eller upplever. Det är större än så. Det handlar om vår gemensamma upplevelse som mänsklighet, som kristna, som kyrka.

Och allt grundar det sig på, tar sitt avstamp i, sker i ljuset av Jesu Kristi död och uppståndelse. Oavsett vad jag tror, vad jag inte tror, vad jag känner eller vad jag upplever väljer jag ändå att tro att det är sant. Tro, bara tro. Då blir det också sant. Och det är där erfarenhetsdelandet börjar...