onsdag 6 oktober 2010

Berlin, Bonheuffer och Brunne

Jag har varit i Berlin i tre dagar med ett gäng glada präster. Där bejublade vi biskop Evas predikan i Storkyrkan när vi fick höra om den igår!

Kanske jublade vi lite åt SDs agerande också, för att de på något sätt genom detta bekände sin rätta bruna färg på egen hand, utan att någon annan behövde peka ut dem!

Vi har bott på Bonheuffer haus. Teologen och prästen Dietrich Bonheuffer som var motståndsman till Hitler och nazismen och därför fängslades och avrättades i koncentrationsläger, har också inspirerat oss under dessa dagar med sin teologi om hur ett kristet liv handlar om efterföljelse och oundvikligen får konsekvenser också för medmänniskan.

Berlin- Bonheuffer och Brunne.

Dessa tre Bn har inspirerat mig mycket dessa dagar, och jag tror att jag vågar tala också för de andra som var med på resan!

Kanske kan det äntligen bli tid för oss alla att få upp ögonen för att det inom den kristna kyrkan inte kan existera en företeelse som privatreligiositet, därför att den går rakt emot evangeliet och kan bli rent av farlig! Evangeliet och nåden är relevant endast i relation till och med andra människor. Det är att se att ALLA människor är mina MED-människor. Och detta oavsett vad jag egentligen tycker om dem. Eller dem om mig.

Inte heller existerar något sådant som en traditions-religiositet (som den som SD vill åberopa). Däremot har tron drag som innefattar både privat tro och tradition. MEN den är mer än så. Mycket mer.

Evangeliet har en sälta och en styrka som är bra mycket starkare än något som har vare sig med våld, häckleri eller avståndstagande att göra, så vi ska också veta att det är en balansgång nu, att inte ryckas med i sensationalism och frestas att "mobba ut" Åkesson och C/O och därmed ge dem rätt i sin offermentalitet. Evangeliet, nåden och kärleken till MED-människan i sig är starkt nog i sig!

Det visade Brunne igår och det är vi många som är inspirerade till att fortsätta förkunna i vår kyrka!

2 kommentarer:

Carolina sa...

Fint skrivet.

Håller verkligen med om detta om privatreligiositet. Det är ett ord som inte finns i verkligheten. Om andligheten, Gudslängtan, kunde vara en privatsak skulle ju inte religionerna ens finnas. De skulle inte ha uppstått. Men de finns,och de har funnits i tusentals år, de överlever trots allt. Är inte det ett uttryck just för, kanske,: Jag klarar inte detta på egen hand.

/ Carolina

Söderstories sa...

Nej, vi klarar det inte på egen hand även om det helt klart verkar vara det mest bekväma vid en första anblick. Med en tro som bara syftar till mig själv och mina egna syften och behov riskerar jag skada både mig själv och medmänniskan...Och det är ju dumt, tycker jag!

:)