Den korsfästes gest

Jag var på gymet igår och hade första träffen med min PT. Bort begravningskaffe, konfirmandträffskanelbullar och osunda oregelbundna mat och träningsvanor. Välkommen tillbaka härliga sunda livsstil! Jag ska springa halvmaran i höst! Så var det skrivet, lovat och det ska jag hålla. Om jag är i stan då förstås..

Jag drar fram axlarna för mycket och sjunker ihop. För mycket dator kanske. "Så här ska din kropp se ut" sa min PT, och for ut med armarna i en halleluja, liturgisk gest som för att sjunga ett ära i högmässan. För den som inte bara har gudstjänst i huvudet, kan man också tänka sig att gesten såg ut som början till en stor kram. Eller....som Jesus på korset...Idag har jag träningsvärk.

Senare på kvällen läste jag av Gunnel Vallquist:

"Det är den korsfästes gest som måste bli vår:
en vidöppen famn mot allt som lever och allt som lider.
Aldrig stöta tillbaka, aldrig hålla fast.
En korsfästs gest.
Här som överallt finns svaret mitt i den smärtsammaste punkten,
just där själva vårt hjärta måste brista- öppna sig för oändligheten."

Ja, det är den korsfästes gest som måste bli min. Ner med axlarna, omfamna världen omfamna framtiden i en stor kram!

Välkommen världen, välkommen framtiden, välkommen oändligheten! Välkommen....halvmaran....