Och så säger karln att han ska skicka ytterligare trupper till Afghanistan. Svenska folket fasar, de konservativa i USA jublar. Jaha, så var placerar vi in Obama nu då. Nästan värre än Bush? Han lovade ju....
Jag är i högsta grad fredsälskare och tror på fred och kärlek framför vapen och krig, men får ändå några tankar.
Min vän Simba från Zimbabwe lever i exil från sitt hemland. När jag träffade honom på Cypern förra sommaren, strax före Obama valdes till president, hade vi lite olika uppfattningar om världspolitiken. Hans tilltro till sin framtid stod i att ett land som USA, med den makt de har i världen, skulle komma och hjälpa hans land från diktaturen. (Men Afrika är inte ekonomiskt lika "hett" som Mellanöstern, så det skulle aldrig ske...)
Jag har liksom Obama, tagit starkt intryck av icke-våldskämpen Martin Luther King Jr och jag ser fortfarande med tilltro till Obama, att denne kan förmedla lika mycket hopp till världen som King kunde på sin tid. Vilket behövs, eftersom världen inte ser ut som vi önskar att den gjorde.
King var verkligen en av icke våldets stora kämpar, MEN, viktigt att minnas att han sa att ickevåld aldrig får bli en metod för feghet:
"Om någon använder sig av denna metod därför att han är rädd eller för att han saknar instrument för våld, då är han inte en sann ickevåldskämpe. Därför sa Gandhi ofta att om feghet är det enda alternativet till våld är det bättre att slåss."
Jag fortsätter att föredra ickevåld och fred, men jag är också väl medveten om att jag bor i ett land präglat av trygghetsnarkomani och alldeles för högt idealiserande, där alla vill ha makt men ingen vill ha ansvar. Där mycket snack utan verkstad är en populär livsfilosofi.
(Om någon undrar är citatet hämtat ur "A testament of hope", M L King´s samlade skrifter och tal. Min översättning.)
