Riktning

Det börjar inifrån och riktas ut. Måste gå den vägen.

Kanske sker ändå Gudsmötet i det innersta, i ensamheten, avskiljdheten, i det mörka och i det fördolda.

Sedan måste riktningen vändas ut. I ljuset. Till möten, till liv, till världen och till människorna. Annars är mötet inget värt. Annars har inkarnationen aldrig skett. Då kan jag heller aldrig närma mig Gud. För då är Gud en av-gud. I värsta fall en jag-gud.

Det handlar om att leva i kärlek och vördnad. Till Gud och till Guds skapelse som föds till Guds barn.

Då finns det ingen skillnad mellan heligt och profant, gudomligt eller mänskligt.

För där människoliv är, där är det heliga och det Gudomliga.

Ändå är Gud det som är totalt annorlunda.

Taklampa vs adventsljus

Jag tände just lampan i taket och krashade totalt mysstämningen med adventsljus och pepparkakor som jag just suttit och njutit av.

Jag håller nämligen på att somna! Och klockan är inte ens fem på eftermiddagen! Jag måste ha ljus nu!!!

Är det inte lite märkligt egentligen att vi mitt i årets mörkaste månad släcker ned en massa? Bara för att få tända ljus i det mörka?

Jaja, jag skulle kunna lägga ut en djupare teologisk tanke kring det här nu. Men äh...just nu tänder jag bara lampan och tar en pepparkaka till...

En favorit talar

Få kan säga det som Cohen:

Ring the bells that still can ring
Forget your perfect offering
There is a crack in everything
That´s how the light gets in
Anthem-Leonard Cohen

Nån annan sa nåt liknande:

Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Joh 1:5