lördag 7 november 2009

En definitionsfråga...eller?

Ett flertal gånger, och inte alltför längesedan får jag frågan "Och hur definierar du dig teologiskt?"

Vi människor älskar att definiera varandra, placera in varandra i fack med små prydliga etiketter på. Så kan vi ta ställning för eller emot varandra på enklast möjliga sätt. Och i viss mån tror jag vi behöver denna förenkling av tillvaron.

Ett omtyckt, välanvänt citat bland oss kristna kommer från Paulus: "Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus".

Däremot sa Paulus aldrig något om liberal eller konservativ (fast jag tror ändå att han var inne ganska så mycket på samma problematik...men det tar vi i ett annat inlägg). När jag får frågan hur jag definierar mig teologiskt, förväntas jag välja mellan dessa. Liberal eller konservativ.

Och jag spyr på dessa definitioner. För de säger INGENTING.

Konservativ eller liberal politiskt, dogmatiskt, bibliskt? Kanske är liberal det nya konservativ, undrar jag ibland när jag känner av vikten av att definiera sig som liberal.

Jag tror fortfarande i min enfald att kristen tro handlar om att gå bortom dessa definitioner av varandra, att se varandra för de människor vi är. Samtidigt är jag en stolt kristen, vilket många gånger placerar mig i facket med en blinkande varningslampa som tenderar att säga "from" och det är väl detsamma som "konservativ"...eller hur var det nu igen?

Ja, jag är from på många sätt. Jag anser att min tro, bibeln och dogmerna är centrala för hur jag lever mitt liv. Därför att det är på detta sätt som jag kommit fram till att jag verkligen kan leva mitt liv och låta andra också göra det. "Bara du inte skadar nån" fick jag till (visserligen skämtsamt) svar av en person. Nä...tänker jag, det är ju just det det handlar om...

"Liberal kristen" är inte en skylt du kan hänga på dig som automatiskt gör dig till en god människa utan fördomar. Objektet för vår godhet, liksom våra fördomar förflyttar sig bara till andra grupper av människor. Det vill säga, vi är alla av samma skrot och korn och behöver hjälp av varandra och av Gud för att kunna leva denna människokärlek gentemot varandra. Ja, även dem som vi inte tycker förtjänar det!

Så mot min princip definierar jag mig just nu som: en stolt, progressiv, dogmatisk, from, världstillvänd, kvinnlig präst som älskar högkyrklig liturgi, som älskar livet och som tror på att Guds kärlek gäller alla människor och vill därmed också försöka bäst jag kan att förmedla detta evangelium genom att som präst predika detta och som medmänniska försöka visa på det i mitt sätt att leva. Även gentemot kvinnoprästmotståndare. Och ja, jag kommer att viga homosexuella.

För länge sen före Konstantins tid räckte det att säga just "Kristen". Allt var enklare förr, inte sant? ;)

2 kommentarer:

Unknown sa...

På väg till Rom vände sig Franciskus av Assisi till sin pilgrimsvän Broder Leo och sa;
"Den största glädjen är att göra Guds vilja. För att göra Guds vilja är att göra sin egen, mest fördolda, innersta vilja."
"Men man har ju så många viljor" sa broder Leo. "Hur ska man veta vilken av dom som också är Guds vilja?"
Franciskus svarade med ett litet leende: "Den svåraste".

Din vän Tomas (Prabhu Sudas)

Söderstories sa...

Ja käre gamle Franciskus... Att vara sann mot sig själv och andra är inte alltid lätt som sagt. Det kan fresta på och det kan kännas ensamt, men annars tror jag vi förr eller senare slutar som urätna skal, kvarlämnade att trampas på, på gatan, för att återknyta till mitt förra inlägg. Och det tär än mer och är i längden än mer ensamt.

Och vi behöver ju inte vara helt ensamma i detta sökande. Vi får stötta och uppmuntra varandra i detta genom bön och gudstjänst!

Pax et bonum