Vi dansar för Haiti

Så det var med tidningarnas rubriker om katastrofen i Haiti på näthinnan, jag gick till danslokalen ikväll för att pröva två nya danser. Tango och Balboa. Tusentals döda och jag går och dansar. Mänskligheten lider, och jag går och dansar.

Ja.

Dans är för mig terapi. I dansen måste jag helt släppa taget om dagens bekymmer och livets tyngder. I dansen måste jag vara helt fokuserad och närvarande för att kunna följa i alla svängar, turer och steg som min danspartner för mig in i. Närvarande i mötet, i stunden. Så får jag påfyllnad av den livslust och energi jag behöver för att leva mitt liv.

Tangogolvet förvandlades efterhand till att bli Salsagolv, och med salsarytmerna flödande kände jag mig hemma igen, efter taffliga, stapplande försök till Tango.

Plötsligt tystnade salsan och en ung kvinna tog till orda. Med insamlingsbössor från Röda Korset manade hon oss alla att lägga en stor slant för människorna i Haiti. Det visade sig att alla intäkter under hela kvällen gick till de drabbade där. Kanske är dansande människor generösa människor, funderade jag när jag såg hur människor rusade fram för att skänka av sina pengar.

Mänskligheten lider, vi dansar. Vi dansar för dem som förlorat sitt hem, sin familj, sitt hopp. Ett land redan så hårt drabbat av fattigdom, korruption och diktatur drabbas ytterligare.

Varför?

Ingen vet, ingen har svar. För att det mänskliga livet många gånger är ett hårt liv utan logik och där något som heter rättvisa egentligen inte existerar.

Därför dansar vi. Därför lever vi. Därför skrattar vi. Därför tar vi tillvara på våra liv. Så att vi orkar be, tänka på och leva för våra bröder och systrar som lider i Haiti och överallt runt omkring oss.

Mänskligheten behöver dansande människor, bedjande människor, människor som sträcker ut sin hand. Mänskligheten behöver människor!