Församlingshem bortskänkes

De ska ge bort mitt gamla församlingshem! Det står om det i Kyrkans Tidning Hur mycket sann Söderböna jag än blivit de senaste åren, slår mitt hjärta allt varmare för mina gamla hemtrakter. Det kanske är ett ålderstecken, eller ett tecken på att jag inte bott där på väldigt länge. Jag vet inte.

Jällby församling i Södra Björke pastorat finns inte längre, utan är sammanslagen till Herrljunga församling. Den gamla träkyrkan står tom de flesta söndagar.

I somras pratade jag med Lobrant (jo, för här har präster bara efternamn och kallas aldrig vid förnamn), som fram tills sammanslagningen var kyrkoherde i pastoratet. Jag skulle hämta nyckeln till kyrkan, där jag skulle hålla ett dop senare. Det var ett trevligt samtal och vi stod och pratade i vapenhuset i minst en och en halv timma tror jag.

Det är ganska stor skillnad att vara präst i Jällby mot att vara präst i Stockolms innerstad, något som jag visserligen förstått långt tidigare. Han var då enda prästen på sju kyrkor. Jag är en av tio präster i min församling. Där får man ibland vara både präst, vaktmästare och musiker. Här har man tillgång till fantastiskt duktiga vaktmästare och musiker. Där bor man i prästgård och är Prästen med stort P. Här bor man i en lägenhet och är en i mängden, okänd för de flesta. Där är det väldigt få besökare på gudstjänsterna, här firas det högmässa för fullt varje söndag.

Det kommer inte hända, i alla fall inte nu. Men ändå, T Ä N K hur det skulle vara att söka sig en tjänst där nere...och ta över församlingshemmet. Hmm..Man skulle kunna göra väldigt mycket spännande saker...Men nej jag har acklimatiserats lite väl bra till city-livet de senaste åren. Just nu är jag en väldigt nöjd Södermalmsbo, som just flyttat så långt som 25 meter, från södra till norra sidan av gatan och funnit sig väldigt, väldigt väl till ro och som tycker det är om än ganska slitigt, så väldigt roligt att vara präst här. Men ändå...?