Och så knäpper jag på TVn och får se två präster, Helle Klein och Håkan Sunnliden som gnabbar, tjaffsar och fightas mot varandra på bästa sändningstid i Aktuellt.
Yes. Precis så som jag vill se min kyrka framställas, tänker jag och blir genast ett eller två uns cynisk och ironisk.
Härskartekniker från Klein, undvikande svar från Sunnliden. Herregud (kan man ju verkligen utbrista. Förbarma dig över din mänsklighet, särskilt prästerna, kan man fortsätta...). Jag tar mig för pannan och tycker det är beklämmande. Klein får mest hejarop på Facebook (hon står ju för "renlärigheten", eller?). Sunnliden var ju redan från början uträknad och pratade mest in sig i sitt eget lilla hörn.
Hur som helst. Frågan rör samkönade äktenskap, en viktig, men i praktiken ganska så liten fråga som älskas att göras en höna av en fjäder av. Allt för att bevara den stereotypa bilden av kyrkan som konservativ, människoföraktande och förlegad och något som måste "renas". Sekularismens och enhetskulturen skanderar, och Klein blir (medvetet? ovetandes?) dess profet.
När ska dessa två falanger, som jag undrar om de verkligen existerar på riktigt eller bara i teorin, mötas och inse att vi behöver våra gemensamma krafter för att vara kyrka i denna vår värld? När ska dessa falanger släppa taget om sin egen narcissistiskt självupptagna världsbild för att se att det finns viktigare saker att göra?
Kanske ska det inte ske i detta livet. Kanske är det den himmelska kyrkan vi talar om???
Ibland blir man trött, och ganska upprörd över den jordiska kyrkan och längtar lite till den där himmelska. Men ACK, då bör man genast snabbt släppa taget om den längtan innan det övergått till världsfrånvändhet.
Ibland händer däremot sådant som gör att man blir glad och inser att de kanske går in i varandra den där jordiska och himmelska kyrkan: En konfirmand smsade mig i veckan för att berätta om hur roligt han tycker det är med församlingen och kyrkan och hur gärna han vill göra sin PRAO i församlingen....
Eller, träffen vi hade med alla som vill engagera sig i gudstjänstgrupper under hösten, som var och en fick berätta om vad gudstjänsten betyder för dem. Jag och min kollega fick höra de mest fantastiska berättelser om vad gudstjänsten betyder.
Detta pågår, alltmedan präster sitter och tjaffsar i TV på bästa sändningstid. Bra att påminna sig om detta. Och att lyssna lite mer ibland också på andra än på sig själv när man är van att prata mycket.
Det ligger ju nära till hands annars, att bli just den överhetskyrka som man själv kritiserar...hrmm, hrmm...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Jag har gjort valet att skita i mediapräster som Klein, Borg m fl. Låt dem hålla på med sina härskartekniker, ensidiga argumentation, megafonbloggande och utestängande av de som inte tycker som de. Det känns inte som om det de håller på med handlar om kyrkan, utan mer om dem själva.
Precis som du så hittar jag kyrkans liv och framtid i församlingens vardag (och söndag). I möten med människor.
Det gläder mig! Det låter som ett klokt val. Visst behövs en konstruktiv debatt och en diskussion som för kyrkan framåt. Men det är tyvärr sällan jag upplever debatten, åtminstone inte den som går på bästa sändningstid i TV, som konstruktiv. Nej, kyrkans framtid ligger inte i där, utan som du säger, i församlingen, i dess vardag och i vår förmåga att möta varandra bortom olikheter och meningsskiljaktigheter.
Personligen kan jag strunta i mediaprästernas tokigheter, men jag tror problemet är större och vidare och att det framförallt stänger människor ute. De som inte har hittat in i en församlingsgemenskap som ger dem näring och kraft, de som tvekar och värjer sig, de som vill men inte vill, de som längtar...
För hur skall man få ihop sin längtan med detta tjafsande, positionerande. Självupptaget och gapigt.
Kyrkan behöver lyfta fram alla insiktsfulla, glada, eftertänksamma präster som vittnar om att Kyrkan är en plats med erfarenhet, djup och värme. Att där finns empati och lyssnande öron och hjärtan.
Såsom i denna kloka blogg! Heja!
/K
Bra skrivet Jenny!
Helt i linje med veckans tema: Enheten i Kristus!
Det gör mig sorgsen att se en präst rakt ut säga åt en annan präst att konvertera - det finns inte plats för dig. Tyvärr tror att debatter som denna, och frågan hur kyrkan syns i media, är väldigt negativa på lång sikt just för att de skapar en sorts bild av en kyrka som ingen riktigt förstår vad den sysslar med.
Håller med om att Kyrkan finns i det lilla, i mässan, i de teologiska jam sessionerna (!!!), men är rädd att färre hittar dit om den bild man får av kyrkan är denna mer eller mindre konstiga debatt som råkade visas upp på bästa sändningstid. Detta sagt så tycker jag att Aktuellts redaktion kunde gjort det bättre och låtit sakfrågorna få plats. Journalisten har också ett ansvar.
K: Amen!
Carolina: Ja, det var sannerligen droppen att höra Helle Klein säga åt Sunnliden att han nog bör konvertera. VEM är hon att stänga ute??? Under "öppenhetens" flagg dessutom. Bevis nog för att hon ju inte verkar ha förstått något av vad det här med att vara kyrka innebär.
Och ja, teologiska jamsessioner(!) kanske inte bygger kyrka på en gång, men det är de små sammanhangen som gör kyrkan snarare än att vinna massorna. Tror jag. Korset är och förblir en dårskap för den som inte tror. Det måste vi våga tro och inte låta begäret efter att äga massorna ta över.
Att läsa den här tråden ger mig hopp! :-)
Unkna rasister skall vädras ut! Tur att vi har Klein som inte är rädd för att få lite skit under naglarna!
Jag tackar Gud för att hon finns!
Näh, olika åsikter är inget som tar bort hoppet. Snarare berikar det! Det är dialogen vi behöver, inte bara hålla med varann!
Skicka en kommentar