Kristus är uppstånden! Glad Påsk!
Jag gick till skrudkammaren i kyrkan och satte mig i torsdags för att försöka pressa fram en predikan ur min skrivkramp inför helgen. När jag satt där slog det mig att det var i detta rum som inkvisitionen höll till för fyrahundra år sen och dömde människor till döden för häxeri.
Så grym, så grym mänskligheten kan vara.
Mänsklighet handlade också Miraklet i Lourdes om, som jag var och såg igår. En vacker film, som det slog mig handlar lika mycket -om inte mer- om människans mänsklighet, som om mirakel. En film om hopp, förtröstan, tro och förtvivlan. Det är en film om hur människor tillsammans hoppas och längtar efter miraklet, söker den där lilla strimman av hopp, men när miraklet otroligt nog sker ändå har så svårt, så svårt att tro. Hur de mänskliga sidorna då sipprar fram i form av avundsjuka, besvikelse och misstänksamhet.
Vi längtar efter mirakel, efter det storslagna efter bevis på vår duglighet, på kärlekens existens, på Guds existens. Men trots att det sker hittar vi ursäkter för att falla tillbaka i misströstan igen. Därför behöver vi ständigt påminna oss och synliggöra det mirakel som skett för mänskligheten. Uppståndelsens mirakel. Att döden inte får sista ordet utan att livet, ljuset och kärleken har vunnit en gång för alla.
Skrivkrampen lättade i alla fall, och predikan kom till och nu har påskens gudstjänster firats i glädje och jubel!
I Katarina Kyrka blev påskens mirakel bli synligt genom att församlingen fick gå fram till korset med var sin påsklilja. Det kala, till synes döda träkorset blomstrade plötsligt av liv!
2 kommentarer:
Vad härligt med ett kors som blommar upp sådär! :)
Och jag instämmer helt med de andra kloka orden du skrev om händelser och skeden här i livet.
Ja, visst är det vackert! Lika vackert som livet kan vara...
Skicka en kommentar