Om prinsess-brudar, kunga-pappor och Krösa-Maja

Jaha, så även jag tänker skriva ner några av mina tankar om vad präster på nätet just nu rasar, bloggar och facebookar över. Ska Victoria ledas in i kyrkan av sin pappa kungen eller ej? Ryktet säger att så kommer bli fallet.

Brudöverlämning. Få saker väckte så heta känslor bland prästkandidater på pastoralinstitutet som detta. Debatten var het. MOT-sidan var helt klart starkare än FÖR-sidan. Och riktlinjerna från skolans (kyrkans) håll var tydliga: BRUDÖVERLÄMNING ÄR EMOT SVENSK TRADITION, OCH EMOT VÅR KYRKAS ORDNING.

Så skulle jag ha min första vigsel. Vi träffades för samtal. Allt flöt på fint. Men så kom den: Önskan om att bruden skulle få ledas fram till sin blivande make av sin far.

Med en förklaring och en liten utläggning sa jag vänligt men bestämt: NEJ.

I respekt för den ordning jag vigts till, ja. Men också för att varje vigsel faktiskt är en gudstjänst. Om vi inte ser det så har jag mycket svårt att se varför vi ska ha vigselrätt över huvudtaget.

Om vi inte kan leva upp till det någon annanstans, så är gudstjänsten den plats vi får efterlikna den jämlikhet vi alla har inför Gud. Gudstjänsten blir ett utrymme i vår vardag bortom tid och rum, ett andhål där vi alla om än bara för en stund får känna oss lika med varandra inför Gud.

Hur som helst. Det var några vändor och turer, innan jag gav med mig i en kompromiss och konstaterade att "Gud och kärleken är självklart större". Och det finns alltid undantag.

Jag tror att det vi gör och säger i gudstjänsten, dess ord och liturgi både speglar, skapar och gör något med oss människor. Allt det där vi inte kan uppnå i vår vardag, fred, kärleksfullhet och jämlikhet får vi efterlikna i gudstjänsten. I vördnad inför Gud blir vi alla lika. Oberoende av våra "världsliga" kvalitéer, status eller tillhörigheter är Gud alltid större. Därför tror jag våra signaler får konsekvenser och för mig rimmar signalen brudöverlämning därför ganska illa. OCH vi är ju också ett av världens mest jämställda länder, så varför börja dra in traditioner som faktiskt grundar sig i en samhälls-syn som vi inte har, inte står för och inte vill närma oss över huvudtaget?

Men ändå är det inte lite lustigt att många av de kyrkfolk som skriker högt emot när det gäller denna fråga just nu, kanske inte är så väldigt högljudda annars när det gäller liturgi (för det är ju liturgi det handlar om). Och så kan man fundera lite kritiskt över om det är i omsorg om människor, eller om det är den vanliga gamla svenska Krösamaja-mentaliteten (ni vet hon i Emil i Lönneberga som ser pessimistiskt på allt) som sätter igång i Sverige så fort något är för storslaget, festligt eller roligt?

Undantag kan ju alltid ske. Och vi får ha tilltro till att de som beslutar kring detta har tänkt mycket, klokt och väl. Det tror jag säkert. Men MIN åsikt, utifrån min ringa grad av insatthet i detta särskilda fall, är att det här nog är ett av de mest onödiga undantagen i så fall. För det signalerar förutom förminskande av bruden (vilket kanske är smått löjligt att tala om i detta fall) dessutom att kungligheter är något annat än kyrkans övriga medlemmar. Och inför Gud är de faktiskt inte det.

Själv lämnar jag krösamaja-land bakom mig denna dag i Juni, lånar ut lägenheten till bättre behövande rojalister, och om vulkanaskan är borta tar jag mig till landet i väster där vare sig Krösa-Maja eller monarki någonsin slagit ned sina rötter.