Andas

Sådär som det är med så väldigt mycket.

Släpp taget, andas och lev.

Viktiga upplevelser leder till erfarenheter, kunskap och mening. Blir lite rädd att förlora dem. Vill hålla kvar, hålla fast, hålla hårt. Hålla om minnet, orden, känslan, erfarenheten.

Men det är med detta som det är med det mesta. Med kärleken, vänskapen och livet. Håll hårt och det finns inget utrymme kvar att andas.

Andan kvävs, andens låga krymper och hotar att flämtande tunnas ut. Jaget blir ett tomt skal. Ett jag-skal utan varken ande eller själ.

Sätter mig med ett tomt blad istället. På cafét här ute. Lite rädd för att ha förlorat orden.

"Tomhet, idel tomhet", säger predikaren. Lev och njut, är därför hans råd. Så jag tänker att jag lever och njuter.

"Bittrare än döden är kvinnan", säger han också. "Bitter kan du vara själv", tänker jag och tänker att jag känner fler bittra män än kvinnor.

Mycket kan vi inte veta. När orden, kärleken eller visheten ska flöda. Men något vet vi och det är att själva livet ÄR.

Att släppa taget och följa med är kanske därför det enda rätta. Att vara. Tomhet kan alltid fyllas på. Överflöd kan alltid delas med.

Så är flödet. Det livgivande, skapande flödet.

Det som ÄR. DEN som är.