Det konstaterade jag och min nyfunna danska vän och prästkollega Rebekka idag.
Karl Barth är fashinerande, djup och svår men väl värd att sätta sig in i. Och de som gör det, verkar verkligen bli entusiastiska...
En Barthiansk klokskap:
"Riktpunkten är inte att sätta människan på plats, att skärpa distansen mellan Gud och människa. Syftet är istället att proklamera att Gud i sin nåd överbryggt klyftan till människorna genom inkarnationen, genom människan Jesus".
Det är bra. Jag gillar det. Nåd och tro allena i kontrast till en alltför antropocentrisk teologi där människan blir Gud och själv ska ordna till sin räddning.
Rebekka gav mig också perspektiv på Svenska kyrkan gentemot den Danska. Vi har helt klart olika situationer. Det verkar i ärlighetens namn vara ganska tufft att vara präst i Danmark. Men hon har en snygg prästkrage på sig när hon jobbar. En sån här:
2 kommentarer:
Haha, nu gick det inte att kryssa i nån av rutorna, för jag ville kryssa "Aha!" för Barth och "Så dumt! för den danska prästkragen (den är såå ful tycker jag) och "Så klokt!" om Jesus som bryggan.
Själv är jag mitt i min första praktik och trivs så jag inte ens kan fantisera om en plan B att ta till om Stiftet säger nej på konferensen. En skvätt Barth tror jag att jag ska roa mig med under tiden mellan praktik och konferens, bestämt.
Åh, jag tycker de där kragarna är ganska fina faktiskt. Så roligt med praktik. Lycka till! Och lycka till med antagningen!
Skicka en kommentar