fredag 20 maj 2011

Jesus- JA, åsiktsgemenskap- NEJ

Jag ska ta mig en sväng till Kungsträdgården imorgon, om jag inte somnar i solen i Hagaparken där jag ska tillbringa dagen först, vill säga.

Det manifesteras Jesus i Kungsan imorgon och Jesus är en bra sak att manifestera tycker jag.

Jesus betyder tillhörighet och samhörighet över alla gränser. Jude, grek, slav, fri hette det på Paulus tid..Svensk, Nordafrikan, Pingstvän, Svenskkyrklig, HBTQ-are, hemmafru, moderat från Danderyd eller Södermalmshipster kanske det kan heta idag.

I en slags god vilja vill vi ibland bestämma vilka vi är inklusiva mot. Men vi ser inte att vi blir exkluderande mot andra. Ibland sker det i Jesu namn. Somliga anser då att det är säkrast att plocka bort Jesus. Men ojojoj, i kyrkans värld blir det då nästan ännu värre och lömskare! Ibland sker det i den undersökande journalistikens namn. Och då blir det mest bara dumt.

Ibland blir kyrkan en åsiktsgemenskap. Det gör mig lite orolig och beklämd. För är det något kyrkan inte ska vara så är det åsiktsgemenskap. Det är inte oviktigt vad vi tycker och tror, men det är inte detta tillhörigheten i Kristus handlar om. Ibland sker det just när det jag beskrev ovan sker. Problemet blir då att vi så ofta istället sätter upp nya ramar för vad vi, och än hellre andra, ska leva upp till vad gäller tro och åsikter.

Troligtvis kommer jag känna mig lite obekväm med vissa uttryck, inte alls sympatisera med en stor del av människorna där och jag kommer troligtvis att sakna att Svenska Kyrkan inte syns och hörs mer i den stora skaran av människor. Men jag kommer också att glädjas åt en mångfald som jag verkligen, verkligen kan sakna många gånger.

När jag går till Kungsträdgården imorgon manifesterar jag att jag hör samman med dem jag gillar och sympatiserar med så klart, men också med människor som jag inte har något till synes gemensamt med, som jag inte sympatiserar med eller kanske ibland ens inte gillar. Att manifestera för Jesus är därmed ett manifesterande mot navelskådande självgodhet som leder till åsiktsgemenskap.

(Sen är ingen av oss, inte heller Jesusmanifestationens bakgrundsfigurer immuna mot att vilja dra mot åsiktsgemenskap).

4 kommentarer:

Åke Bonnier sa...

Hej Jenny,
Bra skrivet! Det är så lätt att fastna i åsiktsfällan. "Jag gillar Dig för att Du tycker som jag och vår/vårt församling/kyrka/sammanhang ska präglas av sådana som tycker och tror precis som jag." Samtidigt finns det ju gränser för vad som kan rymmas, inte minst då det gäller de som innehar vigningstjänsten. De måste onekligen vara lojala med Svenska kyrkans, tro, lära och liv. Är man t ex präst i Svenska kyrkan får man inte leva ut en övertygelse om att kvinnor inte kan vara präster.
Men för den som inte innehar vigningstjänst eller har ansökt om att bli antagen som kandidat för någon av vigningstjänsterna måste det få vara fritt att i kyrkans sammanhang ha olika uppfattningar. Vi vill ju inte ha en tros- eller åsiktsdiktatur i Svenska kyrkan. Fast när jag sagt detta så kan jag tänka mig att det rimligen även i det sammanhanget finns gränser. Menar vi att t ex en "fullblodsnazist" passar in i Svenska kyrkans sammanhang?

Nå, såolen skiner och jag gläds över att få manifestera Jesus på olika sätt. 17.30 är det en andakt i S:t jacobs kyrka. Temat är "Detta är min älskade son". Välkommen!

Söderstories sa...

Hej Åke! Nej, det är ju verkligen inte lätt det här med åsikter och tro. Gränserna är ju oerhört viktiga även om det många gånger är svårt att veta var de ska dras. Och det är väl samtidigt det som är problemet och faran, att vi så gärna vill att det ska vara enkelt. Och ironiskt nog är det nog då vi krånglar till det som mest! Men vi behöver nog påminna oss oftare att gränserna är till för att skydda människor och inte för att upprätthålla vår stolthet. Ja, jag ska försöka att ta mig till Jacob senare. Ha en skön dag tills dess!

P-A Jonsson sa...

Jag ser det så här: Så länge jag inte ser den fulla sanningen så kan det vara klokt att vara tämligen ödmjuuk. För vem säger att jag har rätt i allt?
Därför är jag försiktig med att döma och att stänga ute.

Vi är alla grenar på samma träd. Stammen på trädet är Jesus. En gren kan inte säga "Jag är stam!" Och en gren kan heller inte beskära trädet.
Det kanske är så att en gren växer på ena siodan av kronan och en gren på den andra sidan. De ser inte ens att de är grenar på samma träd.



Att jag inte deltar i Jesusmanifestationen är en annan sak, det beror mer på mitt sätt att leva och vara. Och av samma skäl går jag inte i Pride-paraden.

Söderstories sa...

Och egentligen handlar det ju inte om rätt eller fel, utan om nåden i att tillhöra, trots allt!

Jag har inte gått i Pride-tåget, mest för att jag inte har haft möjlighet. Tänker att det bemöts med mindre skepsis att gå i Pride-tåget som präst än i Jesus-tåget (också från andra kristna). Intressant, tycker jag! Men om jag skulle gå i Pride-tåget skulle det verkligen inte vara för att jag sympatiserar med allt inom HBTQ-rörelsen heller...