När jag förberedde lektionspassen innan lägret, föreställde jag mig trettio välartade, intresserade tonåringar men visste samtidigt att det inte skulle bli på det viset. Femtonåringar är i allmänhet ganska jobbiga och ointresserade....försökte jag vara realistisk och påminna mig om.
MEN, jag har nu trettio supersköna, roliga, underbara, fantastiska och, jo-de är sannerligen rätt välartade, konfirmander (för att inte glömma de lika fantastiska ledarna) med mig här och jag kan inte annat än att just nu bara brista ut i någon slags kärleksfullt jublande tacksamhet över att få dela tre veckor med detta gäng här i Härjedalen!
Var annars får man high five efter gudstjänsten? Var annars får man beröra och samtala om det som rör det djupaste och sköraste i det mänskliga livet så mycket? Var annars får man möten med sådan uppriktighet och ärlighet? Var annars möts man av så mycket taggighet å ena sidan och längtan efter närhet å andra sidan? Var annars får man ena dagen utklädd till Rockabilly-brud med smink upp till öronen stå och dansa loss och sjunga karaoke till Ebba Grön tillsammans med trettio glada, dansande, utklädda tonåringar och nästa fira mässa med dem under djupaste allvar?
På kvällarna har vi kvällsandakt nere i lappkåtan vid älven. Två veckor kvar på lägret och vi har mycket framför oss av både leenden och tårar och annat som hör konfirmandläger till, det är jag säker på. Under tiden lär vi oss att hitta hjälp och vägledning för våra liv bl a med hjälp av Frälsarkransen. Så här fint ser det ut på kvällarna nere vid älven när vi tänder vår Frälsarkrans av ljuslyktor:
Men visst, i natt klockan tre sprangs det och smögs det inte alltför tystlåtet i huset där konfirmanderna bor, tills jag ställde mig i lampskenet utanför min dörr. Då rasslade det till och dörr efter dörr stängdes illa kvickt och häromdagen pangades visst en ruta...
3 kommentarer:
Därför att konfirmander (och ungdomar) inte är lika inlåsta i sig själva som många vuxna. De har inte samma behov av att försvara positioner.
Hmm..och ändå kanske de mest inlåsta ibland...men hur som helst har låstheten inte hunnit låsa sig så mycket på dem än och det är obeskrivbart att vara med när den där låstheten/hårdheten mjuknar upp. Och det händer i allmänhet enklare hos ungdomar än hos många av oss vuxna....
Hej!
Vilken fin frälsarkrans av ljuslyktor. En sådan skulle jag vilja ha! Har ni köpt den komplett eller själva och vart har ni i så fall hitta ljuslyktorna? Du får gärna svara mig på min mail... jennie.wikander@svenskakyrkan.se
Tack på förhand och ha en bra dag!
Mvh Jennie
Skicka en kommentar