torsdag 5 april 2012

i Getsemane

I Getsemane är det stilla nu. Alldeles stilla, nästan som i graven. Du hade kanske ändå hoppats på att de skulle orka hålla sig vakna lite längre den här gången. Att de trots allt skulle finnas där för dig denna enda gång. Det var ju så enkelt detta som du bad dem om, att stanna kvar och att vaka. En enda gång. "Låt denna bägare gå förbi mig, om det är möjligt", bad du. Men du visste i den stund du bad om det att detta är din väg att gå. Och du måste vandra den vägen ensam.

Ännu en gång i Getsemane.

4 kommentarer:

Maria sa...

Det är för att vi ska få vara med, vi också. Hela vägen och på nytt och på samma sätt samtidigt. För att vi ska få hoppas att vi vågar vara där, för att vi ska misslyckas och för att vi ska få vår del av den fantastiska nåden i uppståndelsen, och inte bara höra det berättas av och om andra.

Gott att ha dig tillbaka i bloggosfären. =)

Söderstories sa...

Ja, bloggen den lever sitt liv när ork och tid finns. Kul att du fortfarande läser :)

Maria sa...

Bloglovin is da shit. =)

Söderstories sa...

Indeed :)