Idag var jag och pratade med en Gymnasieklass om Gud, om kyrka och om att vara präst. "De har just undersökt Knutby och Helge Fossmo så de kanske har en del frågor om det", var ingången jag fick. Great...! Jag utgick dock från att jag var inbjuden som representant för den sunda delen av religionen som de ville ha in som en motvikt till extremism. Faktum var att jag varit på denna skola en gång tidigare, med samma ingång, och fick en väldigt spännande och intressant diskussion. Så blev det också idag.
Hur skruvat det nu än skulle kunna vara att komma in och försöka ge en nyanserad bild av tro, kyrka och religion när eleverna har Knutby i huvudet, så upplevde jag det som att de tyckte det var spännande och var väldigt intresserade. De ställde kloka och uppriktiga frågor. Jag och religionsläraren (som var sjuttitalist liksom jag och som faktiskt vill ge en nyanserad bild av religion) pratade efteråt och funderade över hur det hade sett ut för tio-femton år sedan? Hade det funnits mer motvilja bland eleverna då?
Vi funderade vidare kring att ungdomar idag inte har kunskap om kristen tro och därför är främmande inför de bibliska berättelserna och kyrkans språk. Men de lever inte heller med de belastningar av kyrkan som en överhetskyrka som generationer före har gjort. Därför finns inte samma reaktion och motkänsla för vare sig präster eller de bibliska berättelserna eller kyrkan som ibland kan finnas hos tidigare generationer. Nej, såna reaktioner är nog lite pasé bland dessa unga. Snarare finns det många gånger en nyfikenhet och ett intresse för något som uppfattas som ganska nytt.
Vilket guldläge vi har egentligen, hörrni kyrkvänner! Så blir allting nytt. Tänk att vi nästan som kan få börja från noll och berätta.
Idag är den kristna kyrkan en minoritet bland andra minoriteter och så tror jag vi behöver börja tänka. Också för att försöka förstå människor av annan religiositet.
Och ärligt...visst finns det mycket mer intressanta och viktiga saker att tala om på religionsundervisningen än om- Helge Fossmo??!! HAN är väl pasé om någon?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ja, jag är ärligt talat lite osäker på vad Fossmo har med religion att göra över huvud taget. Det är som att lägga timmar på att berätta om en skruvad mördare på mattelektionen bara för att han var ingenjör och räknade en massa, liksom...
Hm. Jag VET att jag skrev i mitt namn. Det var jag, hur som helst, som skrev det där ovanför. :)
Det var jag som skrev det där. :)
Mäh. *s* Nu driver din blogg med mig. :p
Oj, jag som trodde att värsta debatten hade dragit igång här..4 kommentarer! Så var det bara bloggen som skojade...I alla fall, att extremreligiositet sätts som modell och är det som studeras kan ju visserligen vara intressant utifrån en religionspsykologisk synpunkt, men det är ju ändå beklagligt tycker jag att bilden om religiositet som extrem späs på.
Jenny
Fast jag undrar om det han gjorde HADE nåt med religion att göra över huvud taget. Sen är han väl extremreligiös, men har det med morden att göra? För skruvade präster finns, på samma sätt som skruvade ingenjörer och skruvade läkare och skruvade dagisfröknar. Men det hör inte ihop med deras yrke för mig. Det blir liksom bara så, så fort nån är religiös. Då ska Gud och hela faderullan dras in i något som egentligen inte... har där att göra. Hänger du med på hur jag tänker? Jag är en extremt analytisk akademiker kan jag hinta om, ifall du har svårt att förstå mig. ;)
Skicka en kommentar