Om Bjästa

Jag tycker det är otäckt att läsa om Bjästa. Otäckt för det som hänt där, hur befolkningen, kyrkan och skolan agerade mot den stackars flickan men, alla mina sympatier hos flickan (eller båda flickorna), det är minst lika otäckt att läsa om hur opinionen nu totalvänt och hur det nu bedrivs häxjakt på dem som svek. Kanske skedde deras svek av illvilja, av ondska och kanske av oförstånd och rädsla. Det kallas gruppmentalitet. Hade du och jag bott i Bjästa kunde vi varit del av denna gruppmentalitet.

Det handlar inte om att sopa under mattan, att göra sveket mindre eller att ta ansvaret från dem som svek. Nej det är att säga nej till hatet genom att inse att också du och jag har ett ansvar. Idag sprids hatfyllda kommentarer mot dem som svek, också de frammanade av en gruppmentalitet.

Hatet är detsamma men föremålet för hatet har växlat. Syndabocken har fått ny kropp.

Så länge vi distansierar oss från svikarna, förnekarna och förrädarna och avsäger oss ansvaret för att också vi har delar i oss själva som är förnekare och förrädare, kommer vi inte heller kunna ta ansvar för att bryta hatkedjan och stå upp för den som våldtas nästa gång eller den som lider i utsatthet. För det kommer en nästa gång. Det vet vi. Och inte alltid är det den som är lättast att sympatisera med som faktiskt är den utsatta. Sympatier får vi ofta i efterhand (det visar ju det här fallet i allra högsta grad!)

Det ingår i vad jag tror Jesus menade då han delade bröd och vin och sa: "Gör detta till min åminnelse".

Kristi kropp och blod för oss utgivna. Så är vi fastän många, en enda kropp. För ALLA får vi del av ett och samma bröd. Jo, jag antar att det var i dessa banor Bjästaprästen också tänkte, men han kanske glömde tänka steg två och tre också. Det är allvarligt, men det händer att vi människor gör det och han har nog fått en påminnelse om det nu...Jag hoppas verkligen att flickorna får all den hjälp, stöd och den upprättelse de behöver. Alla mina böner och sympatier hos dem!