Skap-ande, dans-ande, livs-ande

Jag har precis kommit hem från ett danspass på gymmet! Imorgon ska jag dansa salsa, nästa vecka, tango!

Dans är underbart!

För att inte hamna ensam på dansgolvet, handlar det om att känna till grunden, strukturen dvs stegen, men dans blir det först när jag kan släppa dem med tanken. När jag i stället kan fokusera på att känna rytmen och låta kreativiteten och lekfullheten flöda och därmed vara i stunden och fokusera på den jag dansar med, då blir det dans!

Så fort jag tänker mer på mig själv än på att följa och lita på, så trampar jag min partner på tårna. Så fort jag tänker mer på dem runt omkring, blir det istället statiskt och tråkigt. Poängen är att inte bry sig så mycket om de andra eller huruvida jag är bra eller mindre bra på att dansa, utan att vara öppen för det som sker.

Att leva är lite, eller ganska så mycket som att dansa.

Även om just dans i gudstjänsten inte riktigt är min grej (vem vet, det kanske blir? Märkligare saker har jag varit med om...), så tänker jag också gudstjänsten som dans:

En gemensam grund och struktur att ha med sig men släppa tanken på och för en stund leva med i. Då kan jag leva i rytmen och låta ett kreativt skap-ande flöda, där jag är i stunden, fokuserad på mig i relation till dem jag firar gudstjänst med, och oss i relation till Gud. Det handlar inte om hur bra eller mindre bra jag är på att fira gudstjänst, utan en öppenhet.

Idag dansade jag på gymmet i grupp. Imorgon ska jag dansa salsa i par. Nästa vecka tango likaså. Jag kan i hemlighet avslöja att jag ibland dansar i ensamhet framför spegeln också. Det fungerar också, ibland alldeles utmärkt för att "göra min dag". Men poängen med dans, och absolut roligast är det när det är ett samspel. Liksom gudstjänsten. Funkar utmärkt i ensamhet, men snart måste det till relationer och gemenskap.

Från dansgolvet går jag ut i natten, fylld av livsglädje i form av endorfiner som jag ser till att fylla på i god tid.

Från gudstjänsten går jag ut i livet, fylld av livsmod som jag också ser till att fylla på i god tid.