Narniavinter och klimatångest

Ute ser det ut som i Narnia, och ännu så länge har naturen makt över människan. Och vi människor har svårt att finna oss i att tågen går långsammare, att det tar längre tid att förflytta sig, att vi får anpassa oss helt enkelt. Men det är sådär det är just nu!

Igår hörde jag äventyraren Ola Skinnarmo på radion, han sa ungefär så. Istället för att gnälla över inställda tåg och över hala vägar, tyckte han att man skulle gilla läget, ta tillfället i akt och sitta ner för en extra kopp kaffe, och helt enkelt klä sig ordentligt.

Jag tillhör dem som älskar vintern genom att sitta inne i adventsstjärnans sken med en kopp te och från mitt fönster se ut över Riddarfjärden och över Långholmen, vars träd just nu är vackert täckta av gnistrande snö. Däremot tycker jag mindre om att halka runt i mina alldeles för klumpiga kängor och michelingubbeliknande jacka.

Men ändå har han ju så rätt, Ola. Omständigheter kan vi inte alltid rå över, och då är det bättre att gilla läget, sitta ner och försöka göra det bästa av det hela. En extra kopp kaffe är ju inte så dumt! (Även om jag i nuläget adventsfastar från bl a kaffet).

Naturen har makt över människan, ändå är det människans försök att stävja naturen som bidragit till miljöförstöring och växthuseffekt. Det menar de flesta forskare i alla fall. Och ja, jag har ingen anledning att tro något annat.

Jag betecknar mig vare sig som miljökämpe eller någon konservativ motståndare till miljöarbete. Jag tänker att vi alla har ett ansvar att vårda och ta hand om skapelsen och ska i mesta möjliga mån vi kan försöka verka för en bättre miljö och ett bättre klimat för oss alla.

Ibland slås jag däremot av hur de domedagsproftetior och domspredikningar, som är vanligt förekommande då det gäller vår miljö, och klimatet, måste vara slående lika de domspredikningar som kyrkan kunde röra sig med för hundra- tvåhundra år sedan. En rädsla över att befinna sig i den yttersta tiden.

Läs exempelvis Svd´s serie om Klimatångest

Moraliserande och skambeläggning öses över människor som inte gör sitt yttersta. Hur de alla, som inte lever rent nog drar dom över oss alla! Jag får ruggig gåshud av likheterna med skam- och skuldbeläggande religion (som nästan alltid leder till handlingsförlamning utan ansvar)!

Så tänker vi kanske, "Ja men för två hundra år sen, då predikade man ju helvete och religiös smörja och det vet vi ju idag att sådär är det ju inte. Nu handlar det ju om människors bästa..."

Men ändå, tänk, för dessa människor var det förmodligen lika verkligt utifrån den tidens världs- och kunskapsuppfattning som rädslan för miljökatastrofer är för oss idag. Tanken om att det handlade om människors bästa var förmodligen den samma. Skräcken var lika verklig, stor och ångestladdad för en kommande yttersta dom och ett helvete, som klimathotet är för oss idag. Kanske såg man den mänskliga misären och tyckte att människor körde sig själva och andra rakt ner i fördärvet. Då som nu.

Kyrkan var de ledande opinionsbildarna på den tiden, de som hade makten som människor lyssnade till. Idag ligger makten kanske snarare hos andra opinionsbildare, de som människor lyssnar till.

Människan har alltid stått inför katastrofer. Händelser som hon varit maktlös inför, och sällan har mänskligheten accepterat denna maktlöshet.

Och för den som drabbas spelar det kanske ingen roll om det är en översvämning, en ockupation följd av folkrensning, ett berått mord, eller en personlig tragedi. I vårt land har vi varit ganska skonade från detta den senaste tiden, åtminstone de kollektiva katastroferna. I det Gamla Testamentet dyker profeter upp titt som tätt för att tala om för människorna att de måste "vända om medan tid är!".

Sen kommer Jesus, som säger ungefär: Ja, katastrofen den kommer, ja den redan här. Romarna har makten. Tempel har fallit och kommer återigen att falla. Nya ockupationer kommer att komma. Men Guds rike, det kan ingen ta ifrån er. Det är redan här. Mitt ibland er. Inom er. Och en dag ska ni alla få återupprättelse (och genast blir domen något positivt och befriande!)

Jesus skulle förmodligen göra ett och annat för miljön också och uppmuntra oss till det, men framför allt tror jag att han skulle värna om oss människor som lever här och nu att inte glömma bort varandra i hetsen och rädslan och oron för framtiden. För den kommer, framtiden, med katastrofer och utan katastrofer. Oavsett om de har med klimatet att göra eller ej...