Jag vet att jag för ett tag sedan, då jag just skulle inleda en av höstens barngudstjänster, inför klockringningen sa något i stil med att vi lyssnar till klockorna och att de ropar på oss och säger att kom, nu är det dags att börja...
Härom dagen träffade jag föräldrarna till en liten flicka på 3 år som brukar vara med på dessa gudstjänster. De bor strax intill kyrkan, och berättade att varje gång kyrkklockorna ringer, ropar deras dotter entusiastiskt till alla i huset:
"Hör! Hör allihopa, nu ringer dom i MIN kyrka och där är MIN präst!" Sedan slår hon teatraliskt ut med händerna och säger:
"Det är mina klockor som ropar, dom säger: Kom hit allihopa, kom hit till kyrkan!"
Mitt gamla prästhjärta (som inte alls är särskilt gammalt) blev alldeles, alldeles varmt när jag hörde det här...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det är så himla häftigt när man får sätta såna spår i människor! =)
Vet du vad. Jag känner igen mig i den där lilla tre-åringen. Min kyrka. Har till och med funderingar på att skaffa lägenhet på Högalidsgatan (var där å kolla förra helgen) med direkt utsikt över Min Kyrka!
Vet du vad. Jag känner igen mig i den där lilla tre-åringen. Min kyrka. Har till och med funderingar på att skaffa lägenhet på Högalidsgatan (var där å kolla förra helgen) med direkt utsikt över Min Kyrka!
:) Ja, det är verkligen häftigt....
Carolina: Söder kallar....
Skicka en kommentar