Vänd om!

Kanske är det sinnet för estetik och musikalitet som gör att jag gärna firar gudstjänst i en vacker kyrka vars arkitektur och interiör gärna får röra sig i riktning uppåt! Mot befrielsen och livet, mot taket, himlen, mot höjden. Gärna med en skönsjungande kör, vars röster flätas samman i himmelska klanger, en liturgi som hjälper mig att leva med i och förnimma mysteriet. Till det vill jag få ett Guds tilltal i en djuplodande predikan som ger mig lite motstånd, men som också öppnar upp och leder mig från oklarhet till klarhet mot evangelium! Jag har min kyrka som jag går till. Där får jag detta ofta. Nästan varje söndag!

Idag sjöng inte kören särskilt bra. Tonerna svajade redan från början. Min perfektionistiska ådra fick snabbt näring och jag undrade i min bänk "hur ska det gå??".

Jag kom på mig med att "tänka upp" tonen med hela kroppen, tills jag kom på mig själv, och frågade mig vad jag höll på med egentligen? Det skulle förmodligen inte hjälpa ett endaste litet uns hur mycket jag än "tänkte upp". Så istället slappnade jag av och lyssnade till de spruckna ackorden och de glidande tonerna som inte alls nådde upp till höjden i "Veni Immanuel".

Ibland blir längtan efter förnimmelsen av det goda och det vackra en strävan efter perfektion. Och genast låses förnimmelsen in av spänningar, begränsningar och föreställningar om hur det "borde" vara. Och förnimmelsen av det gudomliga, det goda eller det vackra är som bortblåst. Istället blir det hårt, livlöst och tråkigt.

Jag ställde genast om perspektivet där i bänken och istället hörde jag och lyssnade till Guds svajande, orena stämma i spruckna ackord, och tro mig när jag säger att den med ens lät nog så vacker!

Är det inte så vi bäst förnimmer Gud? Genom att ställa om perspektiven? Genom att ta ett steg tillbaka, betrakta, se, höra, lyssna och upptäcka. Något annat.

För i det sköna finns skuggor, och i skuggorna finns ljus!

Gud finns i de klara, harmoniska ackorden som sträcker sig upp mot takkronor av guld, upp mot valven, i mänskliga rörelser, röster, ord och försök att efterlikna en slags Guds helhet och helighet. Men Gud finns också i mitt lilla, röriga rum där den flämtande lågan från adventsljusen målar tystnaden med ljus och sträcker sig upp mot mörka väggar och tak.

Gud finns i palatsen, men togs emot i stallet.

"Vänd om!" är uppmaningen i dagens evangelietext. Kanske är det i något av detta som omvändelsen ligger, i att ställa om perspektiven. Åtminstone tycker jag mig förnimma detta i julens budskap, som vi nu väntar och förbereder oss inför: vänd om, byt perspektiv, blicka nedåt för att upptäcka det högsta! Vänta på Gudsriket, för det är redan här!

Favoritadventspsalm just nu (trots att videon kanske inte är i hetaste laget. Men å andra sidan, hur ser en "het" video till en medeltidspsalm ut undrar jag????):