Jag brukar förbereda predikan joggandes eller sittandes på café. Tankarna brukar komma så bra då. "Jag har ett liv men jag har inga benhinnor", tänkte jag efter morgonens predikoförberedelser tillika joggingrunda.
Den första tanken, "Jag har ju ett liv" kom ungefär vid Bergsundsstrand när jag kom att tänka på filmen jag såg igår. En romantisk Hollywoodkomedi. Jag ÄLSKAR Hollywoodkomedier i vintermörkret! Gårdagens film fick både mig och min gode vän att leende stämma in i huvudpersonens jublande konstaterande, då hon äntligen fått mod till sig att dumpa sitt ex på riktigt: "Jag har ju ett liv!". Ungefär så skulle jag önska att människor kunde få känna efter att ha varit i kyrkan.
"Jag må ha ett liv men jag har sannerligen inga benhinnor", den tanken kom halvvägs till Skanstull, när jag helt enkelt fick stanna och vända om. Krokig och stapplandes promenerade jag sen hem i regnet längs Årstaviken i regnet istället. Och änderna skrattade åt mig. Måste köpa nya löparskor.
Usch, det kostar på att vara människa ibland. Vanlig, dödlig människa med en kropp som inte alltid vill det jag vill.
Nu blir det café i fortsättningen för att skriva ner söndagens predikan som ska handla om Johannes som bereder väg för Jesus. "Jag har ett liv"...så kommer den börja...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar