Ängla-människorna

Det är något visst med de människor som har blicken vänd framåt. Ofta är de unga. De drivs av sina drömmar, de drivs av sin längtan, de ser inte så mycket hindren utan främst möjligheterna.

Det är också något visst med de människor som stannat upp och besinnar livet här och nu. Som ofta levt lite längre. Som en gång fråntagits sin längtan, de vars drömmar gått i kras, de som stött på hindren, gång efter annan men som där på omöjlighetens botten hittat ljusstrimman i mörkret och vågat sig tillbaka till drömmarna, till längtan och livet. Ibland emot alla odds.

När dessa människor möts kan vad som helst hända.

Ikväll möttes några av oss i vår ungdomsmässa. Sittandes på golvet, på trasmattor och kuddar eller på stolar. Där firade vi mässa tillsammans. Där delades gemenskap i kärleksfull reflektion, omsorgsfull bön, gudomligt ljudande sång och i nattvardens bröd och vin.

Kära ungdomar, kära Allhelgona-gubbar (ja, ni kallade ju er det själva idag så jag tar mig friheten..). Ni är änglamänniskor! Med er i världen tror jag att allt som är hur gott som helst hända!