Hon har hånats, bespottats, eliminerats. Älskats, upphöjts, gudomliggjorts. Hon väcker känslor och provocerar.
Några har utmålat henne som alltför vän och menlös, en dålig förebild för världens kvinnor, som den mest kuvade av dem alla. Den som totalt ger upp sin egen vilja och sitt eget liv. Eller hur hon, madonnan, upphöjts till fläckfrihet och ouppnåelig perfektion, som förpassar oss, världens kvinnor till att kastas fram och tillbaka i en evig dualism mellan henne och den andra Marian, hon från Magdala. Horan.
Andra har sett henne, Jesu mor, som den starka, den som vågade gå sin egen väg. Hon har skildrats i konst, i musik, i litteratur. På smycken, bilder och ikoner som dagligen ger människor mod och tröst.
Imorgon har hon namnsdag, min namne, Maria.
Maria. Fullt ut människa, men trots det en kvinnlig aspekt av Gud. När jag och världen säger nej, nej, nej, vågar hon säga ja, ja, ja!
Ja till livet och den väg som kräver mer ödmjukhet än att gå sin egen väg, som fodrar mer styrka och mod än att gå andras vägar. Livets väg för världens mänsklighet. Genom Maria blir det gudomliga mänskligt, och det mänskliga gudomligt. Mänskligheten, Guds skapelse, creature-kreatur, får själ och blir genom Maria Guds söner och döttrar.
Framför korset möts så Mariorna i sorgen över sonen, vännen, befriaren. Den som stod för hopp och styrka. Den som fört dem samman. Jesu mor och Maria från Magdala. Madonnan och horan. De närmast sörjande. Sörjande och upprättade. Alla bär vi dem båda inom oss. Nedanför korset möts de och blir ett. Ett genom Kristus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar