Mässornas mässa- en kroppens högtid

Jag som ser skrivandet som en del av mig själv, en del av min person har inför påskens predikningar drabbats av skrivkramp. Påskens budskap som är det mest centrala i mitt liv, vars berättelser och budskap rymmer lika många dimensioner som jag har tankebanor i hjärnan känns onåbart just nu. Jag bloggar lite för att komma nån vart...

Och spelar samtidigt lite bra Soul.



Påskens budskap är så oerhört mycket kropp. En Gud som pinas och dör, begravs uppstår, och som både innan och efter han dör, gör något så vardagligt som att äta. Såren finns där, igenkännandet. Kroppen är viktig.

En kroppsfientlig kultur blir en skamkultur.

När upphöjandet av mänskligheten får för stor slagsida, och gudomligheten, själen avvisas blir människan en skapelse bland andra skapelser. Ett djur som följer sina instinkter och drar fram och dödar för sina egna behovs skull.

En gudsföraktande kultur präglas av hybris. Ibland kallas den machokultur eller hederskultur men det finns många variationer. Kanske är de båda två sidor av samma mynt. Machokulturer eller hederskulturer och skamkulturer hänger ofta samman.

Människan verkar så lätt hamna i denna tudelning, splittring av sin tillvaro. Kropp, själ. Bra människor, dåliga människor. Finkultur, fulkultur...I påskens budskap bryter Jesus bröd och delar ut bröd och vin till sina lärjungar. Guds skapande, livgivande, helande ande kommer över måltiden, över människorna och gör delarna till en hel kropp. Så blir vi fastän många en enda kropp.

När Jesus bjuder in sina älskade vänner till påskmåltid är det inte andar eller gudar han bjuder in. I hans brokiga skara finns människor. Vanliga människor. Tudelade och splittrade människor. Ärelystna, som helst ville åt den bästa platsen själva när Jesus talade om sin egen död, där finns den girige som förskingrade pengar som också visade sig vara en av ynkryggarna, han som förråde. Sen fanns ju han förnekade också. Där finns han som skulle tvivla. Och alla somnade de när Jesus mest hade behövt dem.

Nu får vi plats där runt bordet, tillsammans med dessa. Över oss splittrade människor idag som sviker, som förråder, som vill åt äran själva, som fegar ur och inte gör som vi borde sänder Gud sin ande. Över våra kroppar. Och vi blir gudomliggjorda och förs samman i helhet, som splittrade delar till en och samma kropp. Kristi kropp.

Skärtorsdag imorgon. Mässornas mässa. Min skrivkramp börjar släppa. Kanske är det min inre splittring som börjar nå sitt helande.