2 X ärkebiskop

Eftersom tåget hem till Stockholm var lika långsamt som tåget ner till Göteborg, läste jag ut Desmond Tutus "Om Godhet" i ett nafs så jag hann börja på boken om Anders Wejryd "Uppdrag ärkebiskop" också.

Två olika ärkebiskopar i två olika kyrkor i två olika länder. Den ene hänvisar till den andre, men den andre inte till den ene. Den ene har fört sin kyrkas kamp för godheten mot en påtaglig ondska. En kamp på liv och död! Den andre för sin kyrkas kamp som är...som är...hmm..(Äh, förlåt min ironi). Lika stillsamma och nöjda med livet, tycks de ändå vara de båda herrarna. Lika förtjusta i barnbarn och i sötsaker. Wejryd verkar vara en hejare på kaffe och kakor....

Åter till Tutu. Jag fashineras av hur någon som sett så mycket ondska också kan se så mycket godhet! Han (jo, för det är mest hans röst som hörs. Dottern anas mest i bakgrunden), lyckas föra samman det där som verkar vara så svårt, kanske särskilt i ett tryggt land som Sverige, hur ett djupt inre andligt liv verkligen inte är ett världsfrånvänt liv, utan oundvikligen får konsekvenser utåt! Hur dessa två är djupt sammanlänkade och samhöriga med varandra och inte alls på något sätt går att skilja åt.

En annan sak som jag ofta tycker blir missförstått i vårt land, som Tutu lyckas förmedla är hur ett djupt andligt liv inte innebär ett tungt och dystert sinnelag utan snarare en lekfullhet och nyfikenhet på livet!

Djup är inte detsamma som dysterhet, andlighet är inte detsamma som tungsinthet. På samma sätt är inte glädje och lekfullhet detsamma som ytlighet eller glättighet. Detta skulle jag vilja förmedla i min kyrka lite oftare! Och kärleken till Gud är kärleken till nästan, och till mig själv!

Jag skulle till och med säga att det mest djupa och mest mystika i livet och tron, också är det mest glädjefyllda. Uppståndelsen- uttrycket för det yttersta hoppet och att godheten segrar över ondskan!