...är vad jag pratar om med sjätteklassare hela den här veckan. Idag pratade jag med sammanlagt 80 barn som kom till kyrkan.
Iordningställt som för begravning möter jag dem och pratar och berättar om vad som händer när vi dör, vad man gör på en begravning, vad som händer mellan död och begravning och därefter. Sedan får de gå med kyrkvaktmästaren ut på kyrkogården och se hur det ser ut där.
Grupperna är så olika. Ibland blir det känslosamt och de gråter. Idag började en hel klass gråta, inklusive fröken! För säkerhets skull har vi laddat upp med näsdukar i mängder.
Ibland har de massor med frågor. Igår hann de inte ens sätta sig innan frågorna kom. Och det är verkligen ALLA typer av frågor från de djupaste, djupa och kloka. Till exempel vilket som är svårast att begrava ett barn som har levt 10 år eller ett barn som aldrig har fått födas, om präster kan gråta på begravning...
Varvat med dessa kloka, djupa frågor kommer ibland frågor som: Hur gammal är du? Jaha, då är du lika gammal som vår gympalärare..Varför blev du präst? Har du ALLTID glasögon eller har du linser ibland också? Kan du vifta med öronen?
Skolkyrka- så roligt, och så bra!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
"Varför blev du präst?" kan ju ändå vara en rätt djup fråga. Fast det beror väl på tonfallet :P
Hihi, ja det där har du ju helt rätt i. Det är helt klart en mycket djup fråga..
Skicka en kommentar