Precis så vill jag att det mesta ska vara. Det är det ibland. Men verkligen inte alltid! Jag blir otålig då!
Visserligen är jag en turgumma, som kan se att bitarna i livet ofta fallit på plats, och att det i efterhand kan se ut som om jag inte behövt röra ett finger.
...fast det är ju inte bara sant, för ofta har jag ju i alla fall lyft något litet finger. Kanske till och med två ibland. Men jag försöker ändå lägga märke till dessa tillfällen, minnas dem och tacka. För oavsett hur många fingrar jag har lyft, så tror jag faktiskt att Gud har lyft något i alla fall...
Ibland däremot känns det ju inte alls sådär. Då blir inget som man tänkt sig och det kan snarare kännas som att allt faller isär. Inte lika kul. Då är det rätt skönt att ha de där goda minnena, och spela upp dem på sin inre, privata filmprojektor ett tag. Gärna sätta på repeat och stänga av utsidan...
Nu ska jag börja blogga igen. Jo, jag vet att jag sa att jag skulle sluta. Och det gjorde jag. Men nu börjar jag. Igen då.
Och när det gäller bloggande, så är det just det där jag gillar, att det ska gå just så: Snabbt, enkelt och lätt!
måndag 13 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag gillar att du är tillbaka.
Kul att du gillar det! Ja, det är kul att skriva (här) igen :D
Skicka en kommentar