Den här gången upptäckte jag till min förtjusning att det låg en butik mitt emot som heter "Saints and sinners". Mycket passande, tänkte jag, eftersom det var just helgonen jag skulle skriva om.
Ord ja, ibland blir det ju så mycket ord! Ibland blir vi som stora huvudfotingar, men jättestora tänkarhuvuden och små, små ben med obefintlig kropp.
Det ser inte bara väldigt löjligt ut, det är heller inte sunt, tror jag! Därför uppskattar jag verkligen denna helgs sed, att tända ljus på gravar. Ljus i mörker i ordlöshet. Så konkret och talande. Och vackert!
Jag tror att det är därför jag gillar mitt café också. Och huvudfotingar går förresten inte på café. Där sitter jag med mina ord, mitt bland andra människor, mitt i oväsendet från espressomaskiner och leveranser som kommer till cafét. Där processas söndagens texter i mitt huvud och kryddas med erfarenheten, förnimmelsen av omvärlden på caféet. Och, ja, det är faktiskt precis så trivsamt som det låter!
Ändå tror jag att orden är oumbärliga. Som förmedlare av det outtalade, inte som rationella verklighetsbeskrivare, men som vägvisare till det outsägliga och som bärare av mysteriet.
Här kan den som vill, läsa mina många ord om helgonen, sammanställda till den predikan jag höll på Alla helgons dag.
....läste just också om att den Episkopale biskopen Gene Robinson beslutat att avgå, trött på de dödshot han och hans partner fått utstå för sin homosexualitet. Tydligen är det andra kristna som står för hoten. Mycket ledsamt. Både att han avgår som biskop, men också att intoleransen på det sätt fått segra. Tråkigt beslut, men det visar kanske också på att Robinson inte är någon huvudfoting, utan väljer leva före lida...
5 kommentarer:
Det blir som ingen länk av ditt "här" och jag skulle vilja läsa. =)
Jag tror på en balans. Man måste predika med ord, men man måste inte bara predika med ord. Och man måste våga inse att livet behöver jämnas till med fysik och inte bara hjärna. Kroppsligt, ibland monotont arbete. Rutiner och ritualer. För trygghetens och för balansens skull.
Oh, tack ska du ha! Nu är det åtgärdat. Finns också under länken "Mina egna stories" till höger i blogglistan.
:)
Ja, länken funkar nu. Fin predikan! Jag är själv rätt fascinerad av helgon - inte minst efter några dagar i Italien./ Carolina
Nu skriver jag ju inte predikningar, men jag kan verkligen känna igen mig i en del av det du skriver.
Att sitta med en viktig text mitt i "verkligheten" skapar ett väldigt speciellt spänningsfält.
För mig handlar det ofta om Roslagsbanan, mitt bland alla resenärer. Jag sitter med en text framför mig medan fält, skog och samhällen far förbi utanför. Medan människor stiger av och på.
Och i den rörelsen växer tankarna och sammanhangen fram.
Carolina, Helgonen är intressanta och spännande. Vi människor behöver "inspiratörer" och berättelser att spegla oss i, tror jag. Tycker också det är intressant hur människor inom många andra kulturer tillåter sig göra det på ett sätt jag kan sakna här! I Italien, t ex..
P-A, ja, många funderingar och livsbetraktelser har tillkommit på resande fot för egen del också! Skrivbok + offentlig miljö är något av min favoritsysselsättning!
Allt gott till er båda,
Jenny
Skicka en kommentar