Ett juläventyr utan dess like

No mercy, no mercy at all!!! Skrek vi, drog ner tomteluvorna i pannan, gav varandra en blick av beslutsamhet och skruvade av locket på snösprayen. Fram for vi och gick loss på varenda glasruta i hela byggnaden. Snö, mycket snö måste det vara i dessa tider. Sedan tog vi glittret. Hängde det mellan taklamporna, virade det runt datorerna, skrivborden, ja vi klädde till och med in hela kollegan O´s stol i glitter. Mitt i allt detta glitter hängde vi röda och rosa, blanka, stora glaskulor. "Han gillar sån´t, vi vet det", sa vi och nickade.

Sedan slog vi in alla Hindas suddigummin i små, små paket med röda snören. Kyrkoherdens dörr förseglade vi med en stor glansig rosett i Guld och grönt. "Do not open until later, (typ efter nyår alltså)" stod det på skylten vi satte där. "Bara utifall han skulle få för sig att jobba fast att han inte borde. Han behöver vara lite ledig.." sa vi i samförstånd. På varje plats där vi farit fram sprayade vi vår signatur. JPA, "Julpyntsanarkisterna". "Julpyntsanarkisterna- det är vi det", sa jag och kom på att jag glömt dra upp tomteskägget för näsan. "För det är så lite julpynt här..vi behöver julpyntet, glittret och glansen", konstaterade Leo. "Jaa, du har så rätt, du har så rätt" nickade jag instämmande...Sist men inte minst ställde vi en stor tät gran med självspelande musik mitt framför dörren. "För att människor ska kunna dansa när dom kommer in. Människor behöver dansa mera". Leo såg trots all glädjen lite bekymrad ut. Jag gav honom en kopp med glögg, och han sa: "Jag är bara lite bekymrad för att det blir jag som får ta bort alltihop sen..efter jul.."
"Titta inte på mig!" slog jag ifrån mig och borstade bort lite glitter från kragen. "Jag har ett pastoralt och ett teologiskt ansvar, men där ingår väl ändå inte att städa julpynt...eller?" Plöstsligt blev jag lite osäker. Vad sa dom på pastoralinstitutet egentligen om sånt här? Hur som helst. Vi hackade oss in i bokningen och satte Juan på´t. A JPA´s gotta do what a JPA´s gotta do..

Så här gick det till när jag och kollegan Leo julpyntade församlingsexpeditionen. Och kollegorna kommer att få se allt på måndag när de kommer dit.

Eller...det var inte helt sant. Vi pratade om det lite på församlingens jullunch igår. Typ. Inte mer än så. Så mycket människan vill göra, så mycket hon planerar och drömmer om, men som stannar vid just en tanke, plan eller en dröm. Så och våra julpyntsplaner.

Nån excentrisk människa, jag minns inte vem, sa något i still med: "Livet är för kort för att ångra det som gjorts, man ångrar däremot de sakerna som inte gjordes". Att våga det man drömmer om eller det man brinner för brukar visa sig bli bra. Även om det sällan blir som man tänkt. Det blir ofta bättre...

SÅ jag har pyntat min arbetsplats, lite i alla fall, och här får bloggen lite julpynt:



Den stackars ängeln får hänga där ensam i jul, för nu tar jag julledigt. Och förmodligen från bloggen ett tag också. God Jul!