"Himmelriket är inom er"...Vad är nu detta himla rike som det talas så mycket om. Det finns många tankar om det. Sant är i alla fall att vi ännu i vår tid söker efter himmelriket överallt utom just inom oss, här och nu.
Om bara...så skulle allt vara bra...
Så lätt det är att ha en idealistisk föreställning om tillvaron. Hur saker och ting "borde vara" för att jag ska kunna se livet. Idealbilden är ett paradis, ett himmelrike, långt borta från den verklighet vi själva befinner oss i.
Himmelriket bröt fram i eftermiddag när min vakmästarkollega Leo påminde mig: "Men, oavsett hur mycket tillit man har till Gud, måste man komma ihåg att Gud inte ändrar på saker och ting. Saker är ändå som de är.." Det gjorde inte min trasiga Iphone helare inte skrev det klart min predikan heller, men det gav mig en liten stunds lugn och ro där vid lunchbordet i alla fall.
Om bara livet inte vore så stressigt, om bara min predikan hade varit klar inför söndagen, om bara jag hade det där, eller det där så skulle jag kunna leva mitt liv. Men Himmelriket är här och nu!
Himmelriket är att livet är här och nu, med trasiga Iphones, ofärdiga predikningar, oinköpta julklappar, ostädade lägenheter ja till och med med brustna relationer och sorgsenhet.
Ibland behöver vi bara nån som bereder vägen för oss, för att se detta. En Johannes...eller en Leo.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag menade att Han ändrar på saker och ting hela tiden, Han behandlar oss väldigt personligt, men man måste komma ihåg att både framgång och motgång är Hans barmhärtighet, nåd. Att vi inte får som vi vill hela tiden kommer också från Honom, vi måste agera enligt Hans vilja, Han är delaktig i allt som händer. Han både belönar och tillrättavisar på olika sätt. Vi måste leva med det.
Ibland är det lite svårt att svälja det där; att himlen, det som kommer sen, inte ska vara bättre än det här gråkladdiga vardagsdretet. Och än mer att svälja det Anonym säger, att det att vi inte hela tiden får som vi vill är en del av Hans vilja. Det är i det läget man bara vill vråla "jamenvafaaaan" eller nåt...
Men så kommer de där helt himmelska stunderna emellanåt, när det är så gott att leva att det nästan värker i kroppen. Det är i de stunderna man kan greppa det man önskar att man förstod även mulna decemberdagar som är fulla med lera.
Jag tänker lite som att om vi har ett himmelrike, ett fantastiskt paradis att se fram emot, att drömma om, att hoppas på, så kan detta göra att vi kan klara av livet med alla dess"jamenvaf..n" här och nu. Att på något sätt acceptera livet i dess icke perfektion. I att det inte alltid går just som JAG har tänkt mig. Men visst är det svårt!
På det sättet tänker jag ändå att vi kan spegla detta framtida himmelrike i livet vi lever här och nu och därigenom ta tillvara på det liv vi har istället för att slå oss blodiga mot problem som ändå aldrig kommer att förändras (och vem vet, de kanske inte borde förändras. Det kanske bara är JAG som tycker det...) På detta sätt tänker jag också att vi kan få kraft och ork att förändra vissa saker. Att ständigt jobba FÖR mer kärlek i världen t ex. Detta är vad jag hörde min vän Leo påminna mig om idag.
För det är ju väldigt lätt att "göra om" Guds vilja till min vilja. Men dessvärre har vi alldeles för många otäcka exempel på hur snett detta kan gå i historien...
Men visst, det är inga enkla saker...och det gör ju inte att lidandet blir mindre för det alla gånger. Och vi FÅR ju faktiskt klaga och vara arga på Gud. Det är väl Psaltaren ett bra exempel på....
Skicka en kommentar