Konsten att missförstå en blogg rätt

Idag bjöds vi präster som prästvigts under 2009 på en trevlig jullunch tillsammans med biskopen och domkapitlet. Jag träffade där en av mina favoritbloggare tillika domprost, Åke. Vi pratade om bloggande och missuppfattningar.

Det är ju alltid en risk, så fort man väljer att uttrycka sig att man blir just missförstådd. Jag tycker Åkes blogg är en riktigt rolig blogg, nog för att han skriver om intressanta saker, men också för att det finns så många som lämnar kommentarer där som verkligen verkar göra ALLT för att missförstå. Jag skulle gärna ha lite sån action på min blogg också och väntar med spänning på att det ska inträffa, men det ligger nog lite mer värde i att kritisera en domprost än en pastorsadjunkt får jag för mig (och så kanske folk är mer välvilliga mot en pastorsadjunkt. Ibland)... Jaja, jag kommer säkerligen få min beskärda del vad det lider också...

I alla fall, nu undrade Åke om inte också jag missuppfattat honom lite i ett inlägg jag inte kunde låta bli att kommentera på för ett tag sen angående synen på den kroppsliga uppståndelsen. Det är möjligt, fast jag såg det nog mer som att jag med min vassa penna (läs tangentbord) bad om ett förtydligande. I grund och botten tror jag att vi har ganska så liknande syn på kroppens uppståndelse fast att vi kanske uttrycker det lite olika. Samma sak gäller en av mina andra favoritpräster som har en långt mer liberal syn på uppståndelsen än vad jag har. Härom dagen tyckte hon att jag ser på den och undren för bokstavligt. Något som jag själv inte tycker att jag gör, men förmodligen är detta vad hon hör mig säga.

Hur som helst. Är det inte detta all teologi (och annat som inte är teologi också för den delen) handlar om någonstans? En väldans massa missuppfattningar, feltolkningar och felhörningar. Någonstans vill vi förmodligen samma saker. Åtminstone de flesta av oss, men på grund av våra olika livserfarenheter och andliga erfarenheter, blir olika bitar olika viktiga att belysa och olika ord får olika betydelse och laddning. Sedan säger någon en sak, och en annan hör något helt annat på grund av sina erfarenheter.

Och så skapas teologi. Teologi som kan tyckas vara långt mer komplex och komplicerad än vad som är nödvändigt, men som jag menar måste vara komplex och komplicerad för att det är just så livet och vi människor är. Sedan ska vi präster på något sätt försöka hitta minsta möjliga nämnare i det här och göra det greppbart för människor som är icketeologer. Och förhindra att orden inte kommer alltför långt ifrån den verklighet de försöker beskriva. Något som Luther skulle gillat tror jag. Med andra ord är det inte konstigt alls att teologier och ideologier ändras under livets gång, eller att olika ideologier kan vara olika lämpliga i olika delar av vår värld. Totalitära system, tror jag inte det minsta på (om du gör det vill jag tipsa om Geroge Orwell´s klassiker: Animal Farm som julläsning).

Det farliga är bara när vi hamnar i kraftmätningar åsikterna emellan, för då har vi redan missat poängen med våra åsikter. Och ibland hör vi inte på riktigt vad andra säger, därför att vi redan har tillskrivit dem deras åsikter på förhand. Att lyssna (och läsa) med generositet är en konst.

Orden är bara försök till att beskriva den komplexa verklighet vi lever i. Teologins ord är försök att skapa system för det som ger hopp, mening och helhet till oss människor. Låter det krångligt? Inte för inte som det heter det ENKLA, nej förlåt..dubbla var det ju (men hälften av dubbelt måste ju vara enkelt?).. kärleksbudet då! Återigen vill jag slå ett slag för det ordlösa.

Det är inte vad människor säger till mig så många gånger som stannar och betyder något, som hur jag blir bemött. Och i det ordlösa är människan varken jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna, liberalteolog, Barthian, Svenskkyrklig eller Pingstvän.