Inne i Stockholm tycker folk man är konstig om man tror på Gud. Här i Alby kommer människor från olika kulturer där Gud är en central del av tillvaron, här är det inte konstigt alls. Dogge Doggelito, Söndagsintervjun i SvD 6/12 2009.
Vi glömmer lätt att det är så. Att världen i allmänhet är religiös.
Det blir så konstigt när denna, vår, del av den religiösa världen tror att den är den världsledande.
En gång i tiden åkte den vite européeiske mannen runt i världen och dunkade bibeln i huvudet på folk och sa: "Bli som oss för vi har rätt!"
Idag är den vite européeiske mannen (och kvinnan) i allmänhet ateister. Vi fördömer religionen, för idag "vet vi bättre". Men än idag säger vi till folk i värld: "Bli som oss! Fast inte som vi sa förut när vi sa att ni skulle tro på Gud. Det gäller inte längre. Fattar ni väl!"
Den vita européeiska människan har gjort om religionen till ett åsiktsmaskineri, en vetenskap bland andra vetenskaper. Eller i värsta fall ett moraliskt system, med vars mått man kan bestämma om man är en god människa eller ej.
Dogge pratar om Gud därför att det för honom är det som ger hopp och styrka i livet (han berättar om hur han gått vidare efter det att hans fru och dotter dött).
Det är beklämmande när man hör inom kyrkan i Sverige att vi inte behöver den övriga kristenheten (eller de andra religionerna för den delen) i världen.
Med andra ord: När Svenska Kyrkan i Stockholms innerstad (och här är jag självkritisk, för jag är själv del av denna kyrka) tror att man är världsledande. Det är lika bisarrt som att lilltånageln skulle säga till övriga kroppen "Jag behöver dig inte".
Tro och religion handlar om att hitta hopp, styrka, mening och mål i den värld som vi är satta till att leva i. Och hopp om mening är just vad jag tror att många av oss människor söker och saknar idag.
Jag behöver ringa mina vänner runt om i världen då och då, för att få perspektiv på vad detta hopp innebär. På samma sätt tror jag att vi behöver göra gemensam sak främst med andra kristna, men också med muslimer, judar och andra religioner vars mål är detsamma för att förmedla detta hopp till människor. Det handlar inte om vem som har de rätta åsikterna, för de varierar såklart.
Det handlar om att vi alla är människor som försöker leva våra liv på bästa möjliga sätt tillsammans i den här världen. Alla med våra olika brottningar och kamper. Att vi behöver varandra. Att inte vi själva kan åstadkomma denna lycka (vilket ateismen många gånger mynnar ut i).
Och där tror jag, bestämt, att Stockholms innerstad har mycket att lära från förorten liksom Sverige från övriga världen.
3 kommentarer:
Jag kan bli så förbryllad över hur svensken i gemen ställer vetenskapen mot Gud. Vad hände med förståelsen att det hänger ihop? Som om vetenskapen skulle kunna förklara BORT Gud? *fnys* Jag skulle istället vilja förklara vetenskapen MED Gud. Sådär som världen i allmänhet gör, eftersom religionen är en del av livet. Där. Inte här, i det toksekulariserade Sverige. Vilka arma fattiglappar vi är andligt emellanåt...
Ja, men på många sätt är det ju också väldigt spännande att vara kyrka i en sådan del av världen där det verkligen behövs!
Absolut! Det är nog min största drivkraft - att hjälpa människor och att få vara med om att hålla liv i det här stora. Jag gör det verkligen inte för att Sankte Per ska släppa in mig genom Pärleporten för att jag varit En From Människa. ;p Men jag har i alla fall svårt att förstå hur man kan ta BORT Gud ur vetenskapen. Hur? Och varför?
Skicka en kommentar