Jag skulle kunna blogga om Aftonbladets "heta" rubriker idag om "Sveriges värsta präster", http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6286205.ab men jag låter det vara. Eller..nej, jag kan inte låta bli att skriva lite om artikeln ändå.
Kan bara konstatera att gränslösheten i kyrkan många gånger är för stor, ja. Mycket som hänt är djupt beklagligt och tragiskt först och främst för de drabbade, men också för kyrkan, och för människorna som tappar förtroende för oss. Men jag kan också konstatera att sensationsmakeriet i Aftonbladet är dock minst lika stort och att det uppenbarligen finns de i gränslandet mellan Aftonbladet och Svenska Kyrkan, som man kan undra lite vem de gör en tjänst i sin offentliga "självkritik" av kyrkan. De bygger ju inte direkt upp människors förtroende för oss och de stärker definitivt inte kyrkans egen självbild, fast att de ändå är del av SvK. Inte tror jag att de drabbade mår så värst mycket bättre av det heller. Det de säger är ungefär: kyrkan är knasig, men vi är inte som resten av kyrkan. Vi är lite bättre.
Det problematiska med detta förhållningssätt är att man ofta tar ställning oerhört mycket för en sida och ser ner på den andra. Att skapa opinion kallar man det, men dessvärre resulterar det många gånger i ett oerhört ensidigt synsätt. Ett synsätt som har tydliga paralleller med synsätt inom kyrkan genom historien som säger: VI är lite bättre än DEM, Gud står på VÅR sida. Och man grundar sig helt och hållet på subjektiva åsikter.
Men tyvärr missar man en grundläggande kristen grundsyn, nämligen att Gud står alltid på den lidandes sida och att den lidande lika gärna kan vara den som minst förtjänar det. Den som det är "minst synd om", så att säga. Det är liksom det som är grejen med kyrkan...
Kom igen, vi vill ha en kyrka därför att vi tror att vi människor behöver den. Då måste vi SAMARBETA och göra gemensam sak! Där finns utrymme för självkritik, den är viktig (men inte i Aftonbladet...). För vi måste också tro på oss själva, att vi betyder något. Så ut med budskapet bara!
måndag 14 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag bara undrade lite stilla varför de som ansåg att de blivit utsatta för brott inte polisanmält saken. Mig veterligen, med en liten men ändå hyggligt allmänbildad kunskap om rättsväsendet, är det käranden själv som polisanmäler - om det inte är t ex skola eller liknande som har anmälningsplikt. Jag tror inte ens polisen KAN ta emot en anmälan av kyrkoherde X som vill anmäla att präst Y i hans församling har gjort ditten och datten med konfirmand Z. Det är nog upp till Z själv (och/eller vårdnadshavare etc) att göra det. Fast det råkade Aftonslasken missa att skriva. Tänk så tokigt det kan bli.
Eftersom jag inte är särskilt insatt i de enskilda fallen undviker jag att uttala mig för mycket. Men visst är det så att Aftonbladet inte har koll på domkapitlets uppgift och att om den som utsatts väljer att inte polisanmäla är det hans eller hennes ensak. Men det blir ju mer snaskigt så här...Sen kan kyrkan visserligen bli bra mycket bättre på att hantera dessa frågor. Men det är ju inte riktigt det som Aftonbladet är ute efter...
Skicka en kommentar