Nytt år, nya blogginlägg, nya möjligheter, nystart. Det är otroligt bra det där med att lämna det gamla bakom sig och se fram emot det nya som kommer. Det som varit kan vi inte påverka utan får lämna bakom oss, men det som är nu och det som kommer kan vi i allra högsta grad vara möjliga medskapare till. På så sätt har vi egentligen en slags nyårsafton varje dag. Att leva i sitt dop kallar vi det i kyrkan. Fantastiskt.
Just nu skulle jag personligen önska en massa annat nytt också. En ny lägenhet skulle vara fint, nytt jobb (det måste jag ju söka snart, då missivåret snart är slut), ny frisyr, nya kläder, nyttnyttnytt...konsumtion. Konsumtion har troligtvis moraliserats tillräckligt över efter julhandelshetsen (jo, jag fick visst med nåt om konsumtionshetsens fulaste tryne i min predikan söndagen efter jul också om jag inte minns fel), så jag ska inte göra det nu. Nej, just nu erkänner jag helt sonika att jag också tillhör dem som gillar att konsumera ibland.
Kanske är det för att balansera upp en tillvaro som många gånger tenderar att gå ganska så djupt som jag ibland uppskattar otroligt mycket att köpa till synes helt meningslösa saker, läsa vad som kan tyckas totalytliga, gärna blanka, tidningar och se vansinnigt meningslösa tv-program. Jag kan till och med önska att jag gjorde det lite oftare. Ändå måste jag säga att jag tycker det Roy Andersson säger i den här intervjun från gårdagens SVD uttrycker väldigt mycket klokskap.
Jag tror att han sätter fingret på något viktigt angående konsumtionssamhället då han talar om kunskapsfientlighet, vördnaden och Sverigedemokraterna.
Ty konsumtionssamhällets tryne är trots allt inte alltid ett så väldigt trevligt tryne, tycker jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag har en väninna som varit präst i 7-8 år och hon säger att efter tunga jobbperioder (hon är sjukhuspräst och får väl mer än den beskärda delen) så är hon i stort behov av Desperate Housewives och sånt, just för balansens skull. Jag tror inte man pallar att vara tokdjup, filosofisk och medvetet närvarande hela tiden, då brinner man upp i hjärnan. Var snäll och låt bli det. :)
Nej det handlar ju om livet! Att LEVA livet tror jag, hellre än att tänka kring det. Jag är rätt grym på båda om jag får säga det själv :) både att leva livet och att tänka kring det alltså...
... men, men vad menar ni med livet ? T.ex. inom vetenskapen (Nstiftelsen) är livet samma som dubbelriktad information=reflexer !
Men snaella Jenny, nu faar du dra upp rullgardinen.Vaerlden utanfoer aer full av faerg.Allt ser inte ut som i Ingmar Bergmans "Nattvardsgaesterna"
Att Roy anvaender sig av en nyans aer bara ett artistiskt knep, som ibland blir lite traakigt, men effektivt. Lite grand i brist paa en verklig historia att beraetta.
BB fraan Australien
Haha, ja snälla nån! BB, jag håller med dig. Livet är verkligen inte så färglöst som i Roy Andersons filmer. Tack och lov. Inte som jag ser det i alla fall. Men personligen tycker jag det han säger i intervjun är väldigt bra. Bland annat det om att vi saknar vördnad för livet och människor. Livet är det som pågår, alla människor vi möter, kärleken, och jag tror det är först när vi möter oss själva och andra med vördnad och respekt som vi kan se det vackra i varandra och i livet. Sen är det ju viktigt att poängtera att vördnad inte är det samma som att kuva sig!! Snarare tvärt om! Bristen på vördnad gör att vi ser varandra som "varelser", vilket gör att det inte spelar nån roll hur vi behandlar varandra. Och då är inte steget långt till synsätt som bl a nazismen framförde, och Sverigedemokraterna idag vill framföra. Sen är ju livet allt det som inte är så trevligt också. Sjukdom, misär, krig, arbetslöshet. För mig handlar min tro om att trots att livet ibland är riktigt uselt, kunna se det goda, se kärleken och se livet. Detta genom möten med människor, genom film, genom kultur mm. Och angående Roy Andersons filmer så är det en smaksak. Jag gillar hans filmer, men kan också tycka som med så mycket av den svenska kulturen att de ibland saknar den där livsgnistan och färgen som faktiskt släpper fram livet inom mig, eller drar upp rullgardinen som du säger, BB.
Tack för att ni läser och visar intresse!
Jenny
Skicka en kommentar