Det börjar inifrån och riktas ut. Måste gå den vägen.
Kanske sker ändå Gudsmötet i det innersta, i ensamheten, avskiljdheten, i det mörka och i det fördolda.
Sedan måste riktningen vändas ut. I ljuset. Till möten, till liv, till världen och till människorna. Annars är mötet inget värt. Annars har inkarnationen aldrig skett. Då kan jag heller aldrig närma mig Gud. För då är Gud en av-gud. I värsta fall en jag-gud.
Det handlar om att leva i kärlek och vördnad. Till Gud och till Guds skapelse som föds till Guds barn.
Då finns det ingen skillnad mellan heligt och profant, gudomligt eller mänskligt.
För där människoliv är, där är det heliga och det Gudomliga.
Ändå är Gud det som är totalt annorlunda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Det låter lite som Grenholms tankar om textanalys som jag joxar med just nu; den hermeneutiska tolkningen beror på människans erfarenheter men texten vidgar erfarenheterna så cirkeln av förståelse förändras och i den förändrade förståelsen upplevs texterna på ytterligare ett annat sätt och...ja, du vet. :)
Åhå, spännande. Men ingen Grenholm här. Han är oskyldig den här gången. Bara mina egna tankar för stunden i tv-soffan idag efter jobbet. Fast å andra sidan kommer ju influenserna från både här och där...och inget nytt under solen sägs det ju. Tankar tänks ju ofta om och om igen och tenderar att upprepas. Kanske nåt Grenholm skulle hålla med om också?
Vet inte vem Grenholms är men jag har en liten tanke ändå.
För mig har det varit för smärtsamt att ta "inifrån och ut" vägen.
Istället har kärleken från/till Gud uppenbarat sig i de relationer jag benådats med när jag var som svagast.
I nakenheten och utsattheten fanns det plötsligt någon som sträckte ut en hand och hjälpte.
Och där mitt i, under, över, bredvid, utbyttes ett tomrum mot..
Tack Jenny för dina inlägg och dina insatser i kyrkan, du är ett ljus :)
Tack för din tanke! Jag tror jag förstår den, och jag tror att det är ungefär det jag menar också när jag säger att det måste riktas ut, att det annars är inget värt. Men jag tror nånstans att Gud också möter oss där, när vi inte vet det. Och ibland upplever jag det som att jag måste gå tillbaka till det där Gudsmötet inom mig, (som verkligen kan och kanske ska ske bland människor. Tror inte på någon introvert självcentrering)! Men lite som att tömmas för att fyllas av Guds kärlek... Kanske också för att påminna mig om mitt eget behov av att ta emot kärlek och andra människors utsträckta händer och att jag då också kan ge ut. Att ge för att få, eller att få för att ge?
Hej Jenny, en snabb tanke mellan två jobb möten. ;)
Jag fick en så vacker bild av Jesus när han säger att vi minnsan inte alls ska bygga tre hyddor uppe på berget åt Honom, David och Moses. Utan vi får snällt vandra ner för berget igen.
Det fina är ju att Jesus hänger med!
Det är så märkligt tycker jag att jag kämpat så mycket med att hitta hem. Och så visar det sig att jag inte behövde hitta Honom utan han hade ju redan hittat mig.
Om och när jag vågar vara stilla så finns den ju där, min plats på jorden.
Allt Gott!
Verkligen! Och så är ju riktningen hela tiden: Från berget tillbaka till livet, från öknen tillbaka in bland människorna. Det är ju också i det mänskliga livet och inte i paradiset som största delen av bibelns berättelser utspelar sig.Livet här och nu, här där vi är! Det är ju det stora :)
Kom att tänka på hur jag uttryckte detta för några år sen. Kan inte låta bli att länka till kampen om korset
Ha en fin dag!
Hej Jenny!
En fråga som egentligen inte hör hemma här och efter ett så fint blogginlägg, men jag vet inte annars var jag skulle ställa den.
Hur gör jag för att länka till din blogg från min?
Krister
Ok, du går in under "anpassa", klickar på "lägg till en Gadget" och så skrollar du ner till blogglista. Där kopierar du in adressen till min blogg. Lycka till! Bra initiativ f.ö. :)
Hej Jenny och tack för utbildningen. Nu är du tillagd på min blogglista.
Nåd och frid.
Vi ses kanske i helgen då det är prästvigning.
Krister
Tackar och bugar för det. Vi ses med största sannolikhet i helgen, ja. Trevligt!
Frid också med dig.
Skicka en kommentar