Jag är en drömmare, det är bara att erkänna. Jag ägnar mig gärna åt lite drömmande AKA sund verklighetsflykt ett tag. Särskilt när tillvaron känns lite motig, vilket den gör i mitten av februari och när allt för mycket i framtiden svävar i ovisshet...urk. För att återanknyta till förra inlägget tror jag att den oslagbara kombinationen heter: Gilla läget+ Drömmar= Bra!
Det känns som vi ibland har lite kluven inställning till just drömmande. "Det är hårda tider för oss drömmare", hör man ibland. Det är det kanske. Ibland blir vi beskyllda för att vara verklighetsfrånvända eskapister, lata, självcentrerade, lite "upp i det blå"...
Men idag är det också populärt att tala om drömmar. I dagens samhälle där vi alla förväntas förverkliga oss själva och våra drömmar, upphöjs lätt drömmaren till skyarna.
En del säger att dagdrömmande gör oss passiva, och manar till handlande istället. Och ibland har man menat att det var detta Karl Marx menade när han skrev att Religionen är som ett opium för folket. Å andra sidan, ett effektivt sätt att göra människor deprimerade och kuvade är att ta just deras drömmar ifrån dem.
Människor med starka drömmar kan åstadkomma underverk, men kan lika gärna förvandlas till vilddjur som är beredda att bokstavligt talat gå över lik för att förverkliga sina drömmar.
Ja, visst kan vi drömmare ibland bli lite verklighetsflyende och självcentrerade. Men jag tror inte vi ska sluta drömma. Däremot tror jag på att försöka drömma i vidvinkel, det vill säga att försöka se att andra människor är del av och påverkas av min dröm.
Sedan är kanske inte de största drömmarna de som åstadkommit flest storverk i världen, utan de som drömt och verkat i det lilla. Ändå kanske vi behöver inspireras av de stora ibland:
Några kända inspirerande drömmare som jag kommer på just nu innan jag springer iväg och kollar på melodifestivalen (varför alltid så få kvinnor????? Fast de har ofta stått bakom och verkat just i det tysta och i det lilla):
Johannes, som skrev Uppenbarelseboken: "Och jag såg en ny himmel och en ny jord"...
Martin Luther King: Kanske en av de mest berömda drömmarna.
Barack Obama: Som berättar om "Dreams from my father"
Maria, Jesu mor: Som följde sin dröm (eller vision) om att säga ja till att föda världens räddning.
Drömmare som glömde vidvinkelperspektivet och därför gjorde andras liv till en mardröm:
Che Guevara
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Martin Luther King sa i sitt berömda tal; "I have a dream".
Att drömma är att kunna se tillvaron i andra perspektiv och att kunna se sig själv utifrån.
Jag tror att känslan av ett sammanhang, tillsammans med drömmar och förmåga att gilla läget vad gäller det jag inte kan påverka är en stark överlevnadsmekanism.
Krister
Ja, och det är ganska roligt att drömma också! I drömmarna kan ju vad som helst hända...och det roliga är att ibland blir de där drömmarna som verkar ouppnåeliga, plötsligt verklighet! DET är också en anledning att fortsätta drömma. Och att drömma om bra saker!
Jenny
Skicka en kommentar