"Goda gärningar gör ingen kristen, men en kristen gör goda gärningar"Ungefär sådär sammanfattade sig Luther för drygt femhundra år sedan.
"Goda gärningar gör ingen God människa, men en God människa gör goda gärningar"skulle vi kanske kunna säga för att få lite mer universell prägel på det hela idag.
Jag tycker det är så väldigt bra! Goda gärningar är bra, de behövs i vår värld! Goda människor behövs i vår värld! Men gör det oss till goda människor för att vi gör alla dessa goda gärningar? Gör det oss till mindre goda för att vi låter bli?
Köp KRAV-märkt
Köp rättvisemärkt
Sopsortera
Kör klimatsmart
Skaffa ett fadderbarn
Gå med i Amnesty
Skänk pengar till en hjälporganisation
Ordna en välgörenhetsgala
Säg att du är feminist
Säg att du är kristen
Säg att du är muslim
Säg att du är ateist, miljöpartist, kommunist, moderat...
Listan för vad var och en av oss anser behövas för att kvala in som GOD MÄNNISKA kan göras lång, och den kan variera.
Men vi kvalar inte in. Sorry. Inget av detta gör oss till GODA MÄNNISKOR. Vi är människor. Punkt. Människor, skapade och utvalda av Gud och vi behöver inte göra något för att vara GODA NOG.
Men ska vi då nöja oss med det och strunta i att försöka vara Goda människor?
Nej, försöka är bra! Försöka med kärlekens ögon! Inte för att det gör oss godare, men för att kärleken är grunden till godhet, och för att vi är del av en och samma mänsklighet! När vi ser på denna mänsklighet (där vi alla är mer och mindre goda) med kärlekens ögon, tror jag däremot vi kan se att det på sätt och vis inte längre är ett jag och ett du, då är vi ett VI, då är VI del av ett och samma sammanhang. Eller samma kropp. Kristi kropp.
GODA MÄNNISKOR, Vi hör samman! Världen behöver oss och vi behöver varandra!
10 kommentarer:
Jag blir glad när jag läser din blogg och om goda gärningar.
Tror på att se det som "VI" och i ett större sammanhang. Det får oss att tänka större, bredare och inte alltid med JAG som referenspunkt i olika frågor.
Återkommer till det här när jag tänkt vidare, för det finns mer.
Lena
Nej, jag håller inte med om din nytolkning. För mig är det just gärningarna som avgör ifall man är god eller ej; goda gärningar GÖR en god människa, eftersom en god människa gör goda gärningar. Men att bara SÄGA bra saker räcker inte. Att bara säga att man är kristen - vad är det för något? Platt inget. Att vara en god kristen, att se andra med kärlekens ögon och att göra dem goda saker utan tanke på egen vinning, det är att vara en god människa. Tycker jag då. :)
Lena: Roligt att du läser. Jag ser fram emot fler tankar längre fram!
Maria: Intressant att du ser det som nytolkning. För mig är det ganska klassiska Lutherska tankar (Som kanske blir lite haltande då Kristna tolkas om, eller utökas till Goda Människor). Det du säger klingar lite mer reformert i mina öron? Att vara kristen och goda gärningar tror jag absolut hör samman. Jag tänker att goda gärningar kommer sekundärt, för att undvika gärningslära och att gärningarna lätt blir etiketter som vi sätter på oss som "Goda människor". Ofta säger man väl liknande saker då det gäller tro och gärningar, men att det varierar var betoningen läggs. Vilket får konsekvenser då det dras till extremerna. Det viktiga är väl att gärningarna trots allt grundar sig i människokärlek, annars blir det ju fel, tror jag.
Visst är det intressant hur olika vi kan tolka, beroende på tidigare upplevelser, intryck och hur vi fått lärdomén till oss under vårt liv om t.ex vad God gärning har för betydelse för oss.
Jag har för min egna personliga del kommit fram till att när jag kan sätta mig själv i ett större sammanhang, som en del av universum....har jag lättare att se på saker och händelser med öppnare ögon än bara mina egna. Jag känner mig inte lika begränsad, och jag kan lättare göra medvetna val utan att känna att jag står över någon annan eller att jag behöver bevisa något.
Mitt mål för 2010 är MOD och GRÄNSSÄTTNING.
Mod att vara God mot mig och att stå upp för mig, mina övertygelser och leva mer i sanning med och för mig själv, för att därigenom kunna ge och ta emot kärlek mer villkorslöst.
Min historia är av liknande karaktär som Anna Kouksu i bloggen här bredvik. Kärlek som var fantastisk till en början men som förbyttes från en kär lek till offantliga kränkningar, och som jag var tvungen att lämna.
Men...här kommer det fina trots pina: Min tro på kärlek och godhet mellan människor är ännu större nu och jag känner en stark tro och tillit till mig själv som en del av universum.
Kan jag vara god och ödmjuk mot mig villkorslöst...tror jag att det faller sig lättare att vara det mot mina medmänniskor.
Det är min önskan och tro
Lena
Visst är det intressant hur olika vi kan tolka, beroende på tidigare upplevelser, intryck och hur vi fått lärdomén till oss under vårt liv om t.ex vad God gärning har för betydelse för oss.
Jag har för min egna personliga del kommit fram till att när jag kan sätta mig själv i ett större sammanhang, som en del av universum....har jag lättare att se på saker och händelser med öppnare ögon än bara mina egna. Jag känner mig inte lika begränsad, och jag kan lättare göra medvetna val utan att känna att jag står över någon annan eller att jag behöver bevisa något.
Mitt mål för 2010 är MOD och GRÄNSSÄTTNING.
Mod att vara God mot mig och att stå upp för mig, mina övertygelser och leva mer i sanning med och för mig själv, för att därigenom kunna ge och ta emot kärlek mer villkorslöst.
Min historia är av liknande karaktär som Anna Kouksu i bloggen här bredvik. Kärlek som var fantastisk till en början men som förbyttes från en kär lek till offantliga kränkningar, och som jag var tvungen att lämna.
Men...här kommer det fina trots pina: Min tro på kärlek och godhet mellan människor är ännu större nu och jag känner en stark tro och tillit till mig själv som en del av universum.
Kan jag vara god och ödmjuk mot mig villkorslöst...tror jag att det faller sig lättare att vara det mot mina medmänniskor.
Det är min önskan och tro
Lena
Fin betraktelse!
Tänker att ibland kan det vara omvänt. Att genom att göra gott, om än i all enkelhet så kan man FÅ kärlekens ögon, att kärleken kan födas, upprättas genom handling, också, (eller just) när man inte alls känner sig vare sig kärleksfull eller god.
/Karin
Karin
Tycker om att se saker från flera håll, som ditt tänk.
Att göra gott, i handling, just som du säger i all enkelhet, gör att hjärtat känns lite större och välbefinnandet likaså.
Det finns så många sätt och jag blir glad av att läsa vad ni skriver.
Lena
Hur kan man samtidigt vara "en god människa", samtidigt som det bara finns "människor". Är godhet då något abstrakt som finns inom varje människa och därför inte skrivas ut utan inkluderas i begreppet människor.
Om så inte är fallet så är människor förtappade och därför så klarar vi inte att skapa vår egen godhet och därför så behöver vi ta emot en extern godhet genom Kristus.
Eller om ingen av dessa två är korrekt så kanske vi är syndande människor vilket kan bättra oss på riktigt och göra goda gärningar och på detta sätt bli goda. A lá den som gör något mot dessa minsta
Jag håller till viss del med Maria.
Ingen kommer att minnas vad du säger, utan det du gör.
De flesta människor har en önskan om att vara både goda, generösa, kärleksfulla och tålmodiga....(med mycket mera) och jag kan tycka att de som pratar mest om det och reflekterar mest över det är de som inte lycka leva upp till sina egna värderingar.
Jag tror inte att dessa handlingar (som faktiskt gör oss till dem vi är) behöver vara så värst storslagna, men jag tror att om vi vill leva livet fullt kanske man ska fundera på hur det ser ut för just mig.
Det kanske handlar om en attitydförändring till olika saker?
Pengar tex.
När bjöd jag en kompis på en fika/lunch senast? Inte för att vara GOD utan för att jag kan.
Hjälper jag mina vänner när de ber om hjälp/ har det svårt? Eller prioriterar jag annat som jag hellre vill just då?
Jag tror att vi många gånger sätter oss själva framför våra medmänniskor. Och DÄR tror jag nyckeln sitter...
Fin blogg!
Ja, gärningar är viktiga! Det är så Guds kärlek tar sig uttryck i världen på ett konkret sätt, tror jag. Tänker att det ligger mycket i det "Anonym" skriver att nyckeln nog många gånger sitter i att vi sätter oss själva framför våra medmänniskor. Ändå gör vi ju alla det då och då, just för att vi ju är människor. I mig själv är jag inget, men med Kristus genom mig blir allt möjligt. För mig är det en oerhörd styrka att tänka så.
Jenny
Skicka en kommentar