Jag var på väg att gå och fira Internationella kvinnodagen på Södra Teatern ikväll, men jag stannade hemma och packade flyttkartonger och såg på kungabröllopet (det från -76) på TV istället. Mer politiskt inkorrekt kan det kanske inte bli. Men jag behövde packa och råkar bli lite glad av färgglada klänningar och flärd och av att se min vigningskyrka på tv...
En mer politiskt korrekt kommentar jag läste någonstans på nätet idag var annars att kvinnodagen "är till för att protestera mot patriarkatet inte gratulera dem som drabbas av det". Dvs, personen i fråga (en välvillig ung man) menar att kvinnorna är "drabbade" av patriarkatet och därför ska vi inte hurra den 8 mars.
Jo, det är en känslig och kompicerad fråga, men ibland blir jag inte så lite trött på allt offerskapande av kvinnor.
Kvinnor i allmänhet är inte offer. Kvinnor i allmänhet är fantastiska (män också, men det finns 364 andra dagar som de kan fira).
Därför firar jag hellre 8e mars än protesterar. Inte för att protester inte behövs, eller för att vi lever i en jämställd värld, nej verkligen inte. Trots allt fantastiskt som hänt under de 100 år som Internationella Kvinnodagen har firats så säger jag som James Brown: It is a man´s world. Still a man´s world. Ilska tror jag däremot inte på. Offerskapande leder till bakåsträvande och gör oss ofria och det var väl ändå frigörelse vi ville åt?
Nej, jag firar hellre 8 mars för att det finns så många fantastiska kvinnor att vara glad och stolt över!
Vem vore jag om det inte vore för alla kvinnor i mitt liv: Mina härliga väninnor, mina tre närmaste förebilder: min mor, farmor och mormor (ett superteam som heter duga), alla präster jag känner som är kvinnor som jag kan lyssna till och få råd från. Dessutom samlar jag på offentliga förebilder som är kvinnor. Hurra för oss alla!
Två spännande sådana förebilder just nu som jag gärna skulle träffa och samtala med:
Suzan Aref, Kvinnorättsaktivist i Kurdistan som Svenskan skriver om idag. "–Islam är för fred och respekterar kvinnor", säger Suzan Aref.
Lydia Cacho, den Mexikanska journalisten som avslöjade ett omfattande pedofilnätverk och som nu lever under extremt hot.
Lila Downs och Frida Kahlo heter också två av mina största inspiratörer som är kvinnor, konstnärer och råkar komma från machokulturen Mexiko de med.
Ingen av dessa skulle vara vad de är eller uträtta vad de gjort om de såg sig själva enbart som "drabbade" av patriarkatet. Guds rike är inom er står det på ett armband jag fick på sportlovslägret i Idre förra veckan.
Med detta ord runt min handled och dessa kvinnor som inspiratörer fortsätter jag fira 8 mars, hylla mina medsystrar och fortsätta tro och hoppas på en värld där vi alla kan sträva mot frihet och liv därför att vi först tror att friheten kommer inifrån.
Och den vetskapen behöver vi stötta varandra i. Män som kvinnor!
Dagens bibelord: Ords. 27:15 "Som evigt takdropp en regnig dag, så är en gnatig hustru"
....nån mer än jag som tyckte det var riktigt HÄRLIGT med takdropp idag???
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Motsatsförhållandet mellan att kvinnor i allmänhet drabbas av patriarkatet och att kvinnor i allmänhet är fantastiska känns lite konstruerat.
Eller att det skulle finnas en motsats mellan att protestera mot en struktur som håller kvinnor tillbaka och att glädjas över de som tar sig fram diskrimineringen till trots?
Här är förresten kontexten till utropet:
http://www.alliansfrittsverige.nu/2010/03/mars-8-2010-moderaterna-forsoker-fira.html
Åhå! Så trevligt att du hittat hit, Jakop, och kände igen citatet antar jag...
Något motsatsförhållande mellan att kvinnor är fantastiska och att protestera mot patriarkatet ser jag naturligtvis inte. Däremot finns det en väldig tendens till offergörande av kvinnor, något som jag läser in i "drabbad av patriarkatet" (nu läste jag ju bara facebook-rubriken, men ska med nöje läsa resten av utropet nu! Tack!). Det är detta offergörande jag blir så väldigt, väldigt trött på.
Jag anser mig inte vara vare sig drabbad av eller offer för patriarkatet. Däremot ser jag det som att vi alla är del av destruktiva strukturer i samhället, där de patriarkala strukturerna är en del. Självklart har jag flertalet gånger upplevt att jag är i underläge, kalla det diskriminerad om du vill, troligtvis för att jag är kvinna, och jag är helt med på att vi behöver förändra, men att se mig som offer för en högre patriarkat-makt gör jag inte (MEN det hindrar mig inte från att veta att de där patriarkala strukturerna kan svida riktigt illa ibland!) Då fråntas jag mitt eget ansvar, och mitt egenvärde. Vi är alla del av de destruktiva strukturer som gör oss människor ofria (jag skulle till och med säga att det är detta som är att vara människa, även om vi så klart har en inneboende möjlighet att motverka dem). Vilket gör att också jag, när jag minst anar det, också kan hamna i maktposition och begränsa någon annan just för att dessa strukturer är mer komplexa än att vi enbart kan tala om patriarkala sådana. Klass, etnicitet, kultur mm spelar också en oerhörd roll här.
Vi ska protestera då orättvisor sker, vi ska försöka förbättra för alla människor. Det vill jag som präst, det vill jag som människa och som kvinna, och det vill du också, som Jakop och miljöpartist (utgår jag från såklart!). Men jag tror samtidigt att det tar väldigt lång tid att skapa paradiset på jorden, om vi ens kan göra det. För när vi tror att vi hittat sanningen, så har vi tyvärr genast bitit oss själva i svansen och så är vi tillbaka på ruta ett igen...Patriarkatet och maktstrukturer är jobbiga och hala som ålar, och ändrar skepnad hela tiden så att vi inte alltid kan känna igen dem.
Ja, sådär tänker jag utifrån mina erfarenheter. Tack för visat intresse! Jag diskuterar gärna vidare jämställdhet med dig nån dag!
Allt gott!
Jenny
Det gläder mig att det finns så många kloka kvinnor och män. Jag är själv man, akademiker, universitetsutbildad religionshistoriker, informatör, f.d. lärare, romanförfattare och debattör. Dessutom kämpar jag aktivt för medmänsklighet, klokhet och jämställdhet mellan könen, mot orättvisor, den dubbla rasismen och ojämlikheten. Därför blir jag så glad åt att läsa era ord. Vi har alla ett ansvar såväl som medborgare och som människor att göra vad vi kan för en mer lyckad integration och en bättre framtid för så många som möjligt.
Anders Moberg
Författare och debattör
Män för Jämställdhet Malmö
Nätverket mot hedersrelaterat våld
Nätverket mot trafficking.
Tack Anders för ditt inlägg! Ja, låt oss fortsätta slå våra kloka huvuden samman, män som kvinnor, muslimer som kristna som ateister, etniska svenska som människor av annan härkomst. Inte för att skapa paradiset på jorden, men för att skapa en drägligare tillvaro för oss alla.
Framför allt: Låt oss lära oss använda öronen ordentligt och lyssna på varandra.
Lycka till med dit arbete!
Jenny
Skicka en kommentar