Ok, hur. Men varför?

Idag satt jag i ett intressant samtal kring att vara kyrka.

Någon formulerade det faktum att vi som kyrka lämnat våra glansdagar bakom oss, och står inför sjunkande medlemsantal och sämre ekonomi.

Någon tyckte därmed att vi måste satsa på konfirmander.

Någon tyckte det var viktigt med dopuppföljningen.

Allt det här är viktigt så klart. Men väldigt, väldigt ofta fokuseras det väldigt, väldigt mycket på HUR.

HUR ska vi vara kyrka i framtiden,
HUR ska vi få människor att komma till kyrkan
HUR ska vi få fler att döpa sina barn,
HUR ska vi få ekonomin att gå ihop,
HUR ska vi nå ut..osv.

Frågor som naturligtvis är högst relevanta. Men alldeles, alldeles för ofta saknar jag också ett VARFÖR.

VARFÖR ska vi satsa på konfirmander?
VARFÖR ska människor komma till kyrkan?
VARFÖR ska vi döpa?
Ja, kanske ska jag till och med dra till med själva frågan: VARFÖR SKA VI VARA KYRKA ÖVERHUVUDTAGET?

Kanske tänker vi ofta att vi har ett självklart svar på VARFÖR-frågan. Men jag är inte alltid helt säker på att vi har det och hur som helst tror jag ändå det är viktigt att ständigt lyfta den (och det kanske görs? Åtminstone hann vi göra det lite idag..).

VARFÖR ska vi vara kyrka? Är Svenska Kyrkans överlevnad ett självändamål i sig? Eller är det Kyrkan som är målet, eller är det rent av Guds Rike som är målet?

Målet, som jag ser det, är Gudsriket, kyrkan förkroppsligar och synliggör detta och ska visa på dess riktning på jorden. Det vill säga, genom förkunnelse och handling ska den visa på och förmedla nåd och evangelium.

Mycket mer anledning än detta finns det inte att vara kyrka.

Och HÄR blir frågan om HUR naturligtvis relevant! Medmänsklighet är ett vinnande koncept som räcker väldigt långt, men börjar vi nysta i det så krävs det mer fördjupning än så.

Jag inspireras just nu mycket av Dietrich Bonhoeffer. Innifrån sitt fängelse förmedlar han många spännande tankar och jag skulle kunna citera hundratals av dem.

Bland annat talar han om en kristen tro som tar jordelivet på yttersta allvar och inte faller för frestelsen att fly till kristendomens fredade sfär. Idag flyr vi knappast till kyrkorna. Åtminstone inte i vårt land, i vår kyrka. Kanske handlar det därför för oss mer om att undvika falla för frestelsen att fly till individualismens fredade sfär. Därför tror jag att vi är i större behov än någonsin av just Kyrkan! Men är det nödvändigtvis Svenska Kyrkan?

Vår uppgift är att förkunna nåd och evangelium. Jag är övertygad om att vi behöver varandra, ja kanske nån form av organisation för det (också för att stöttas själva i vår tro!). Kyrkan t ex är en fantastiskt bra idé som jag tror på. Jag är inte fullt lika övertygad om att Svenska Kyrkan är de enda som har mandat på det. Därför kan det vara idé att se sig om i den övriga Kristna Kroppen och se att vi är flera delar som har samma mål!

Sedan är jag ju, personligen övertygad om att Svenska Kyrkans framtid är ljus för att jag tror den faktiskt är och kommer att vara en viktig bärare av nåd och evangelium till människor!