Marcus Birro! Jag läste just hans krönika i Expressen! Det är intressant och hoppfullt med alla dessa människor, journalister och andra med en röst i den offentliga debatten som talar om tro. Om sin egen tro!
Bitterhet och hat behöver vi inte organisera oss för att upptäcka. Det kan vi producera så väl på egen hand! Att älska är svårare, som Birro skriver.
Så lätt att engagemanget också för den goda saken plötsligt har fått en drivkraft som präglas av bitterhet, cynism och elakheter. När drivkraften går över till att bli egenintresset framför den goda saken, ja då hamnar vi där. Då är det är svårt att älska.
Försoning, förlåtelse och kärlek, lätt att tala om, svårare att leva när saker verkligen kommer till sin spets. Men det är möjligt! Med stöd, hjälp och uppmuntran från andra får vi tro att det faktiskt kan vara möjligt om än svårt!
Ibland befarar jag dock att denna väg, kärlekens väg, riskerar att om inte försvinna, så i alla fall skymmas i en suddig dimma. Ibland är det talet om kravlösheten som skymmer den. Kravlöshetet för mig som blir kravfylldhet för dig...
fredag 18 februari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar