Lycka i påse

Jag har suttit i över en vecka och jobbat hårt och fokuserat med ett projekt. Nu är det klart! Under tiden har jag försakat både blogg och vänner.

Kanske var det där någonstans, i lättnaden eller tröttheten över mitt avklarade arbete, som jag gick igång så idag på lunchen när jag bläddrade i katalogen som visade sötsliskiga bilder på skimrande änglamän och amuletter som sa "du kan nå allt du vill med dina drömmar", eller som erbjöd en liten söt påse innehållandes "lycka" eller "kärlek".

Fint så. Tankens kraft ej att underskatta. Men då, om jag inte når mina drömmars mål, har jag drömt för lite då? Skyll mig själv, eller? Tänk om jag köper en sån där färgglad påse och ändå inte blir lycklig. Vad gör jag då? Har jag ångerrätt då, och så kommer företaget, som heter Kreativ Insikt och gör mig lycklig, eller??

Helst hade jag velat ta katalogen till kontoret och klippa in Ann Heberleins "En liten bok om ondska" i katalogen. För att nyansera lite. Men det gjorde jag inte.

Pratade just med en god vän på Skype. För honom är de positiva tankarna, bönerna, det enda som håller honom vid liv, som räddar honom i den tuffa verklighet han lever i sin del av världen.

Men när jag då sitter i mitt drömliknande hem med stockholmsvita väggar och jag har skapat mitt harmoniska, perfekta liv som jag drömt mig till och sitter där och tänker goda tankar, eller rent av ber. Då kan ju allt som stör utifrån bli väldigt hotfullt.

Att be för att leva, eller att leva för att be...

En kristen som ber för sin överlevnad, en kristen som vill leva för att be...

En kyrka som ber för sin överlevnad, en kyrka som vill leva för att be...

Kan det ligga något av nyckeln här till vad som skiljer sund fromhet och på hycklande och fåfängt fromleri?

Och ändå inte, för bön kan ju vara ren omsorg också...

Vare sig vi lever "det hårda livet" eller lever mellan stockholmsvita väggar med änglaamuletter runt halsen kan vi nog aldrig säga att vi kan säga att vi tillhör vare sig den ena eller andra kategorin, och vi ska nog akta oss för att kasta sten i både kyrkor och glashus.

För fast att bönen är vår nödvändighet, kan det ju hända att vi rätt vad det är sitter där och störs av till och med en pastellfärgad katalog som stör den egna verklighetsuppfattningen, och då är det plötsligt det andra diket som drar lite väl mycket.

Jag kanske ska köpa mig en sån där färgglad påse ändå....Undrar om de har påsar med tolerans också? Ska köpa ett helt förråd i så fall, hihi...